Läst klart: Sjöfararna av Diana Gabaldon

Från bokens baksida:
"När Claire återvänder till sin egen tid är hon gravid. Äktenskapet med Frank Randall återupptas och hon föder dottern Brianna, som är en avbild av sin far, den rödhårige skotske ädlingen Jamie.
 
Åren går, men med dottern Brianna som en ständig påminnelse om Jamie bleknar kärleken aldrig. När Frank dött gör Claire efterforskningar vilka tyder på att Jamie överlevt det blodiga slaget vid Culloden.
 
Claire vågar språnget och ännu en gång vill ödet att hon förenas med Jamie. Tillsammans får de åter fly från det jakobitiska Skottland. De hamnar i det exotiska Västindien där politiska intriger och voodo-magins mörka mysterier drabbar dem."
 
Den tredje boken i serien (verkar som att jag missat att recensera den andra, men den första kan ni läsa om här).
 
Den andra boken kändes till stor del som en färdsträcka. Man väntade hela tiden på Culloden, man väntade sedan på att Claire skulle kunna återvända på något vis... Nu händer det äntligen! Det blir åter igen spännande och händelsefullt! Det är något speciellt med dessa karaktärer som gör att jag lever mig in i deras liv och känslor. Väldigt bra skrivet av Diana Gabaldon vill säga, för det är exakt detta som är drömmen för läsaren. Karaktärer som engagerar.
 
Detta gäller även Geillis som här tar den "ondskefulle" rollen. På grund av det så blir hon inte en karikatyr som "onda" karaktärer annars lätt blir. Även hon är beskriven med ett djup. Det är svårt att lägga ifrån sig boken, men då och då måste jag göra det. Även fast den är en riktig sträckläsarbok så är den också väldigt tjock.
 
När jag läst klart den slogs jag av hur mycket som hunnits med ändå, för det kändes som att nästan ingen tid passerat under läsningen, så bra flyter den. Jag hoppas kommande böcker fortsätter på det här viset, för då har jag fortfarande en hel hög med härlig läsning framför mig!
 

Kommentera här: