Promenad för hela familjen

Vi tog en promenad till affären tidigare ikväll. På hemvägen så ville Connor gå lite. Det är en sådan stund som man inte får ha lätt för att bli rastlös eller ha bråttom. Han ville nämligen åt precis det hållet dit vi inte skulle. Och så gick det runt i cirklar litegrann. Han höll sin pappas hand nästan hela tiden förstås, för det kan vara ganska farligt på stan. Trafik, cyklister, främmande hundar (som han gäääärna vill hälsa på, men sådant kan vara farligt så det vill vi inte) och en del som vi kanske inte ens tänkt på.

Connor har börjat gå mer och mer nu. Det är så härligt att se när han knatar iväg på eget bevåg. Men man får inte uppmärksamma det alls förrän han gått "färdigt". I början så pep jag förtjust och kunde säga "Åh vad kul Connor, du GÅR!". Då blev det tvärstopp. Han är inte helt säker än, så är vi borta då blir det gärna knäna istället. Utomhus har han precis börjat gå. Lite krångligare med overall och stövlar skulle jag tro.

En del skulle påstå att han är "sen" med att gå, men i vår familj använder vi inte några sådana termer. INGEN är sen, alla utvecklas i precis den takt som passar dem. Jag tror inte på att sprida negativ energi till barn.

På torget finns blomplanteringar. I en av dem fick jag syn på denna gås eller svan. På bilden ser det ut som en svan, men när jag lyfte på den för att titta närmare så såg det ut som en gås. Satte tillbaka den precis där den var. Undrar vad den gör där?