Dalarna - Njupeskär vattenfall och Old Tjikko - många bilder (2019)

Vi tog sovmorgon i stugan (eller nja... två av tre kanske gjorde det...hehe). Sedan begav vi oss mot Fulufjällets Nationalpark. Det var en stor parkering dit vi skulle med så kallad "frivillig parkeringsavgift". Man betalade det man ville till skötseln i nationalparken. Det var verkligen fint i ordning mot vattenfallet! Långa breda spångar och broar stora delar av vägen. Fina trappor ner till Njupån och rastplatser här och var.
 
Det var den vägen som var mest använd också. När vi skulle upp på fjället för att leta upp Old Tjikko så blev det en helt annan terräng. Stundtals brant och med klättrande på stenar. Jag är grymt imponerad av Connor som gjorde detta. Han är uthärdig! Det var någon gång som hade trodde att trädet inte existerade och ville vända tillbaka, men med lite pepp så fortsatte han. Det var så rejält blåsigt när vi kom upp på kalfjället! Det höll på att knocka mig, så kan tänka mig hur det kändes för honom som är mindre. Vi hittade trädet i alla fall! Och begav oss nöjda neråt igen till bilen.
 
När vi ätit på campingen så spelade vi en omgång minigolf. En av Connors favoritsysslor. Då var han så stolt över dagen och nöjd med golfandet.
 
Innan början av leden såg vi detta. Jag är lättroad, så tyckte den var skoj!
 
 Väldigt fint vid starten av flera leder! Infotavlor, restauarng, naturum, toaletter, statyer etc etc...
 
Connor hälsade på mamma björn.
 
Och ungarna lekte bredvid.
 
Väldigt fint och lättgått första biten.
 
 Jaktfalksleden gick vi en bit på för att hitta Old Tjikko.
 
 Jag gillar när man tar hänsyn till naturen, som vid denna spång.
 
Självklart hittades en geocache längs sträckan. I den låg en Travel Bug som jag loggade, men lämnade kvar.
 
 Nära vattenfallet.
 
 Nära nu.
 
 Framme!
 
 Hej och hå, klättra på.
 
 
 
Porgie var med förstås.
 
 På väg tillbaka till korsningen för att bege oss upp på fjället. Bron och trapporna såg rätt nya ut.
 
 
Sedan började det bära mer uppför.
 
Sedan blev det stenigt och krångligare att ta sig fram.
 
 Trots diset kunde man ana en otrolig utsikt!
 
 Vi gick lite för långt så fick byta riktning, men hittade den! Old Tjikko.
 
 På vägen ner lade jag märke till en vacker sten.
 
 Där nere ringlar sig den spång som vi gick till vattenfallet.
 
Vattenfallet från högre höjd.
 
 Kan man vara mer nöjd?
 
 
Avslutningen på dagen.