Klarat av mål: Bestiga Gaustatoppen!

Nu är det ett tag sedan jag skrev om det, men jag håller fortfarande på med Geocaching. Ett kul sätt att se nya platser och lära sig mer, tycker jag. I lördags sporrade det mig till att ta mig ut på den riktiga toppen på Gaustatoppen! Tidigare har jag besökt turisthyttan och platån strax ovanför den. Då är man cirka 1840 meter över havet, men toppen ligger på 1883. Nu var alltså målet den HÖGSTA toppen. Syrran var med och var lite tveksam först, men sedan gick hon mycket lättare dit än vad jag gjorde. Vi hade inte så bra sikt, men trots det var det en del partier som var läskiga. Särskilt när jag skulle ta cache nummer 2 som låg nästan vid toppen. Det innefattade nämligen lite hasande fram mot en kant där jag bara såg ett stup och 20 meter ner var det så tjockt med dimma/moln så det inte syntes nåt. 
 
Jag är så otroligt stolt över mig själv! Att ha klarat hela vägen till toppen och sedan tillbaka till turisthyttan, med tanke på den svindel jag brukar uppleva, är jag imponerad av. Det var verkligen en hög känsla av "empowerment" efter det! Efter att ha gått upp (3 timmar till den absoluta toppen inklusive regelbundna pausar) så tog vi Gaustabanen ner. Vilken fantastisk dag! Som ni säkert kan förstå så har denna pärs krävt och kräver fortfarande återhämtning, men jag är så glad att jag gjort det! Om ni vill läsa om den gången vi åkte banan upp och gick ner så finns det inlägget HÄR.
 
Starten vid Stavsro.
 
 Från 1170 moh till 1883 moh.
 
 Vi blev avsläppta av pappa som åkte och fiskade under tiden. Parkeringen var väldigt dyr annars... Den byggdes ut i år för att undvika det kaos som varit på vägen innan.
 
 Bilvägen syns långt där nere.
 
 Den första biten är relativt lätt. Sedan blir det väldigt stenigt. Men fullt överkomligt även för barn.
 
 Där nere syns parkeringen till Gaustabanen.
 
 
 
Närmare toppen försämrades sikten. Kände att det var skönt att vi varit där en gång förut så vi inte behövde bli besvikna för att vi missade utsikten.
 
 Kan likna sikten vid lättmjölk ungefär.
 
 Här har vi precis gått på baksidan av tornet, på väg mot toppen.
 
 Syrran på den högsta toppen! Vi klarade det!
 
 Jag på toppen! Stolt!
 
 Jag var inte den enda som tog toppcachen denna dag.
 
 Sikten vid toppen.
 
 Sedan väntade vi på Gaustabanen för att åka ner.
 
 Skaffade mig diplom för att ha nått toppen också (förstås...hehe) samt en turkart som jag köpte på affären Joker i Tuddal. Den behövdes inte till Gaustatoppen, men kul att ha för en annan gång.

Kommentarer:

1 Camilla:

Wow! Häftigt! Och det kan ju vara väldigt vackert i dimma också på såna ställen- om den inte är alltför tjock! Vi har också hållit på en del med geocaching men nu var det länge sedan. Men det är verkligen att bra sätt att förhöja upplevelser, få mål på färden, lära sig mer om platser och HITTA till fina platser man annars kanske inte ens hade upptäckt...

Svar: Ja, dimman denna gång var som lättmjölk ungefär. Inte jättetjock och vi såg ju faktiskt mellan 20-30 meter innan den tätnade. Varit med om dimma där jag inte ens såg 2 meter så det kan vara värre :-D
Highlandertess

Kommentera här: