Så kom den lite vemodiga dagen när det var dags att åka hemåt. Vi hade verkligen fantastiska dagar i Sydkorea! Minne för livet och en dröm om att återvända <3 Vi fick börja dagen tidigt för att först dra väskorna nedför den branta backen, sedan tunnelbana till Seoul Station och därifrån expresståget ut till Incheon flygplats. Flygplatsen förekommer i många kdrama, så även där gick jag runt och myste. På en stor tv visade de ett avsnitt av den då helt nya serien Lovely Runner (den såg jag efter hemkomst).

 

På flygplatsen passade jag på att testa äggtoast eftersom jag inte hunnit med det tidigare under resan. Den var riktigt god och mäktig! Sedan blev det en väldigt lång resa. Strax över 13 timmar mellan Incheon och Frankfurt. Över Svarta havet blev vi rejält omskakade av turbulens och jag satt dessutom bredvid en vääääldigt förkyld tjej. Fullbokat så det var trångt. Bra med fullbokat förstås, även om bekvämligheten får lida. Hann se hela fyra filmer (alla sydkoreanska förstås). Love my scent, A Year-end medley, Decibel och Honey Sweet. Första var ok, de andra två gillade jag väldigt mycket och den sista var väl lite sådär.

 

När vi landat i Frankfurt ville jag bara sätta mig på en bänk vid vår gate till Landvetter. Marken gungade under mina fötter och jag var väldigt sliten. Så när jag skulle genom tullen glömde jag till och med att jag lagt soju-flaskan från Incheon taxfree i handbagaget. Ooops... Den blev fast i kontrollen. När jag insåg vad det var så bad jag om ursäkt så många gånger....ujuj... Men de var så trevliga och körde en extra scanning av flaskan och packade om den. De var tre stycken i led och den sista som tog hand om själva scanningen tyckte det var kul att prata med en svensk. Han äger en klassisk Saab och hans dröm är att köra upp till Sverige och göra en rundresa. Hoppas han får förverkliga den någon gång! Jag fattade inte riktigt hälften av allt han berättade om motor, kubik och så vidare...haha... Så kan det gå när man tabbar sig, men det blev en riktigt trevlig upplevelse ändå.

 

Efter tullen var det en låååång väg till vår gate. Hiss ner, korridor bortåt, hiss upp, mer korridorer, sedan terminalen och så hade vi en gate låååångt bort förstås. Det blev några steg och jag kände att det var skönt att jag gick direkt (R tittade runt på ett annat ställe först och joinade mig senare). Några timmar senare gick flyget till Landvetter där vi precis hann med en flygbuss så vi slapp vänta mitt i natten. Mot hotell för mig och hemåt för R.