Baserad på den sanna historien kring hur tidningen Boston Globe avslöjade en massiv skandal gällande barnövergrepp inom den lokala katolska kyrkan, något som skakade omgivningen.

 

Då det är baserat på sanna händelser så blir det genast ett snäpp värre, särskilt när det är barn inblandade. Skådespelarna spelar roller baserade på de riktiga personerna, men eftersom det inte är "kändisar" utan reportrar så är det svårt att säga om de är lika dem. Men de gör ett väldigt bra jobb i att väcka engagemang! Särskilt Mark Ruffalo, som spelar en av reportrarna. Han är helt olik sig i denna roll jämfört med andra jag sett honom i. Att gräva och exponera är ett viktigt arbete, men måste samtidigt vara väldigt tungt. Reportrarna får fram hur präster testat och ökat övergrepp gradvis för att barnen inte skulle protestera. Samma psykologiska mönster som sker i destruktiva förhållanden där det till exempel aldrig börjar med ett slag. Offret utsätts på det viset för att det ska normaliseras och inte leda till anmälan, protester etc. Många offer tar skulden på sig själva.

 

Det är hemskt att se hur en del förövare gjort karriär och inte verkar må dåligt alls, medan det inte alls går så bra för offren som bär allt detta inom sig. Kyrkan försökte komma undan. 11 september hände, med terrordåden, och arbetet med den grävande artikeln pausades. Reportrarna fick höra att folk behövde kyrkan mer än någonsin efter den händelsen och att de skulle "tänka sig för" med storyn. Folks behov av tröst i form av religion ska ALDRIG stå över barns behov av trygghet. Jag tycker att man kan hålla isär tro och institutionaliserad religion. Den sistnämnda är kyrkocentrerad och en skandal inom kyrkan blir då något som kan påverka många nivåer. Folk litar ofta på kyrkan, de söker tröst där, de är uppväxta med den och så vidare. Kyrkan har därmed ett stort ansvar. MEN kyrkan ska aldrig vara friskriven från våra lagar och regler. Deras ansvar betyder att de SKA granskas precis som allt annat och att inga oegentligheter sker. Att tysta ner är inte bra.