En ung kvinna (Julianne Hough) med ett mystiskt förflutet flyttar till det lilla samhället Southport i North Carolina och där får hennes känslor för en änkling (Josh Duhamel) henne att konfrontera sina hemligheter.

 

Verkar som att jag har en bra magkänsla för saker. Jag anade twisten väldigt tidigt i filmen, men slog bort tankarna på grund av att handlingen inte verkade peka åt det hållet. Det visade sig dock att min känsla var rätt. Filmen har lite utav Sova med fienden över sig, men man lägger till ett extra familjedrama. Den väckte mer känslor än jag väntade mig. Jag hade inte ens hört talas om filmen när jag bläddrade förbi och tyckte den lät intressant (där ser man vad en kort textintroduktion på Netflix kan göra). Jag tror det här är första filmen där jag inte stör mig på Josh Duhamel. Vilket var bra, då sådana här filmer är väldigt beroende av skådespelarna. Filmen är regisserad av Lasse Hallström och hans stil är definitivt där.

 

Boken den är baserad på är skriven av Nicholas Sparks, vilket oroade mig först för jag avskyr verkligen The Notebook! En manipulativ utnyttjande man ska ses som "romantisk"...urk... Inget sådant i den här... Eller jo, men här ses inte mannen som romantisk i alla fall utan ses för det han är.