Efter Thanos (Josh Brolin) fingerknäppning i Avengers: Infinity War försvann hälften av alla levande varelser i universum. Alla världar ligger i ruiner. De kvarvarande hjältarna hjälps åt att samla alla för att kanske finna en möjlighet att tillrättalägga allt.

 

Som varnat här ovan så kommer jag inte kunna låta bli att få med spoilers i det jag skriver. Läs därför inte vidare om du inte vill veta saker. Jag saknar det vanliga introt. Det är bara musiken som är ändrad, men på grund av det får jag inte samma "power"-känsla i början. Musiken har följt med hela tiden och kan göra en hel del. 

 

När det gäller filmen som helhet så känner jag mig besviken på en del saker och väldigt nöjd med andra saker. Jag tycker en del karaktärer är med för lite. Där förstår jag varför. Det är vääääääldigt många karaktärer så det är svårt att få med utan att det blir väldigt rörigt. Därför väljer man att fokusera på några. Jag hade dock gärna bytt ut uppmärksamheten på en karaktär till en annan. Sedan tycker jag verkligen inte om den här versionen av Hulken (Mark Ruffalo). Han ÄR animerad, så hur noga man än är med detaljerna så existerar inget liv i ögonen och DET är det allra viktigaste för mig. Scenerna där det faktiskt är Bruce Banner är därför väldigt värdefulla för att behålla livet i karaktären. Det funkar inte med enbart Hulken för mig.

 

Jag gillar hur man får ta del av några av de tidigare filmerna igen och tycker man väver in historien väldigt bra. Dock väldigt onödigt med "tjockis"-skämten om Thor (som förändrats en hel del om man säger så). Vid flera tillfällen i filmen så är det någon karaktär som pikar Thor (Chris Hemsworth) och uppenbarligen ska man skratta åt hans själva uppenbarelse, så som han ser ut i den här filmen. Att han spelas misslyckad, ångerfull, rädd och så vidare är en sak och den biten är väsentlig för filmen ändå. Det är bara kroppsfixeringen som stör mig.

 

En speciell scen ger mig en härlig känsla! Det är endast kvinnliga hjältar som tar plats och hjälper Captain Marvel (Brie Larson) framåt mot fienden. En helt fantastisk scen som jag tror kan inspirera många små flickor! Jag minns själv vad det betydde med de få kvinnliga roller som fanns i filmer och serier när jag var barn. Alltså de kvinnor som var något annat än utsmyckning och hjälplösa. Här i filmen är det ett väldigt varierat gäng som hjälps åt att kämpa för det rätta <3 Jag blev väldigt rörd av den scenen!

 

Trots att jag tycker att en del karaktärer skulle ha fått större plats, så är jag glad att en del fick väldigt liten plats. Star-Lord (Chris Pratt) till exempel. De scener han är med i är faktiskt bra för en gångs skull, men det är mest för att folk ser honom som den han är - en stor egoistisk tönt. Replikskiftet mellan Gamora och Nebula fick mig att skratta högt. ("Det var att välja mellan honom eller ett träd.") Hahahaha...

 

Slutet tycker jag de valde fel med. Det borde ha slutat med Iron Man (Robert Downey Jr.) och inte Captain America (Chris Evans). Slutet blev väldigt...oavslutat på något vis. Ja, det kommer fortsätta en andra generation, men jag skulle ändå vilja ha ett fint slut på den här generationen. Scenerna nära slutet med Iron Man är väldigt gripande och tårarna rann på mig. Jag förväntade mig det som skedde, men ville ändå inte att det skulle ske. Det är passande ändå. Han började hela grejen och han avslutade den. Kanske därför jag tyckte det var väldigt fel att avsluta filmen med Captain Americas historia. Det skulle ha varit Iron Man!

 

Kan tillägga att en del scener blev lite för stora. Jag gillar när man fokuserar, inte sveper över. Men det är en smaksak. De stora scenerna var rätt välgjorda och detaljerade och det var ändå kul att se! Säkerligen kan man se mer och mer saker för varje gång man ser filmen. Jag rekommenderar denna, trots att jag svajar mellan besviken och nöjd. Ni kommer få en fin åktur!