Det blev en tidigare dag den fjärde dagen. Efter svängarna ner till Lysebotn dagen innan bestämde vi oss för att ta en shuttle bus upp till parkeringen där vandringen till Kjeragbolten började. Det började med en brant backe på en klippa och när vi kom över krönet på den så tänkte jag att "nej...jag kommer inte klara detta" vid första anblicken av kommande sektion. Det var så brant att man satt upp kedjor som man kunde dra sig upp med. Jag kände av min svindel ganska rejält, men pushade mig själv att bara sätta en fot framför den andra och fortsätta på det viset. Och jag klarade mig upp! Sedan gick det ner i en dal och upp minst lika brant till nästa topp. Ner i en dal igen och upp och då var vi till slut på fjället. Det var väldigt öppet och blåste litegrann. Det är svårt att bedöma avstånd när man går upp och ner på detta vis, men så såg vi sprickan där Kjeragbolten finns. Vårt mål var nått!

 

Jag var fullt nöjd med att beskåda denna stora sten som sitter fastkilad mellan två klippor. Syrran var dock ända ute på den och skrämde slag på mig. Jag fick mer adrenalinpåslag än vad hon fick tror jag...hahaha... Det började regna så vi kände inte för att hänga kvar utan klädde på oss regnkläderna och begav oss rutten tillbaka. På något konstigt vis hade min svindel försvunnit. Kanske hade jag blivit lite härdad av att exponeras för den. Men hur som helst så gick det jättebra på tillbakavägen. Förutom regnet då. Fast det gjorde inte så mycket. Tyckte mest synd om dem vi mötte som var på väg mot bolten klädda i regnponchos och sandaler. På grund av regnet så var det halkigt när vi kom till den sista biten ner, men genom att gå baklänges och hålla i kedjorna gick det bra.

 

Vi hade tid över innan bussen skulle gå tillbaka så vi unnade oss mat på restaurangen vid parkeringen Øygardstøl. Denna afton svalkade jag mina fötter i älven som rann förbi campingen och lite senare tog vi en strandpromenad vid fjorden. Väldigt vackert!