Senaste veckorna har Zelda börjat stryka sig mot mina ben. Särskilt om kvällarna är hon väldigt kelig. Igår lade hon sig en stund på filten i soffan, tills hon insåg att mina ben var under den. Hon är fortfarande rädd för händer och man kan inte böja sig ner mot henne. Men hon gör stora framsteg. Från att i början hålla sig mest under sängen tills det blev kväll så är hon nu framme nästan hela tiden. Om hon behöver känna sig trygg lägger hon sig på en köksstol under köksbordet. Då kan hon fortfarande spana på oss. Hon har börjat prata med mig också. Jamar och purrar. Så kelig som hon är mot mina ben, så kommer hon säkerligen bli en riktig kelkatt den dagen hon litar på oss fullt ut även med händer <3