En sann historia. En ung kvinna går 2700 kilometer genom öknen i västra Australien tillsammans med fyra dromedarer och sin trogna hund.

 

Den här historien fascinerar verkligen! Att genomföra något sådant! Robyn Davidson heter kvinnan som i filmen spelas av Mia Wasikowska. Jag har sett intervjuer med Robyn, men kan ändå inte avgöra hur väl Mia lyckas i likhet. Jag kan dock säga att hon lyckas väl i rollen! Dromedarer heter förresten camels på engelska de också, så vet inte varför vi har två olika benämningar beroende på antal pucklar... Smälter lite när det kommer med en liiiiten kalv (om de heter så) <3

 

I filmen framträder en längtan bort, till ensamheten. Längs sin väg träffar hon människor, men vägen går hon själv. Historien är inspirerande och jag känner med den där känslan om att gå sin egen väg och bevisa hur fel alla negativa personer har. Det finns även bitar i filmen som är jobbiga, så jag skulle inte kalla det för feelgood. Man visar bland annat hur aboriginer utnyttjas av en fotograf som möter upp med Robyn då och då. Jag förstår mig inte på hur man kan bete sig så mot andra människor. Som att de är en kuriositet och inte folk. Andra folk hon möter längs vägen kan vara väldigt irriterande också. Realistiskt fångat med andra ord då folk ofta är just det. Hade gärna sluppit skådespelaren Adam Driver, men han är inte med så mycket som tur är.

 

Man får även se tillbakablickar på Robyns barndom och vilka förluster hon gick genom... Sin mamma, sin hund. STORSPOILER! Och jag sörjer över hennes kompanjon på resan. Hunden Diggity som förlorar livet. Då är det tårar! I slutändan får man dock känslan av ett lyckat uppdrag, med lärdomar längs vägen. Om folks grymhet, om sig själv, om hopp och hopplöshet, om framtidstro. Rekommenderar verkligen den här!