En kortdokumentär om känslor och val kring livets slutskede på en intensivvårdsavdelning.

 

Denna dokumentär har legat på min Netflix-lista ett tag och nu såg jag att den är Oscarnominerad så då tog jag tag i att se den. Det är en tung och känslosam dokumentär som man lyckas få till på under 25 minuter. Man har verkligen lyckats få med alla känslor som både den döende, anhöriga och sjukhuspersonalen känner. Jag börjar gråta över den 38-åriga kvinnan som berättar att hon precis blivit mormor och inte vill dö än. Ingen ska behöva dö så tidigt, eller ännu tidigare. Sedan visas någon patient där det kommer som en frihet att bli frikopplad från de livsuppehållande systemen... Livet slutskede är lika olika som våra liv.

 

Man visar även på en tragisk verklighet i USA. En kvinna bad sina anhöriga att inte ringa ambulans för det skulle kosta 2000 dollar. Istället körde de henne till sjukhuset, men på vägen drabbades hon av hjärtstillestånd och trots rådigt ingripande av de anhöriga som räddade hennes liv så var syresförlusten för stor... Med ambulans hade hon fått vård direkt och saker hade kanske sett annorlunda ut. Det är fruktansvärt att folk ska vara så uthängda beroende på sin ekonomi när det gäller sjukvård på liv och död.

Vem bestämmer över livet slut? Om man anser att patienten kan det så får hen göra det. Men om någon tveksamhet finns kring om patienten är vid fulla sinnens bruk så kan läkare fatta beslutet. Finns anhöriga så får de fatta beslutet. Jag kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste vara. Låta en person gå bort naturligt eller hänga fast vid hoppet? Hur medveten är man som patient om man är så kallat "medvetslös"? Medvetslös betyder ju att man inte är vaken och inte svarar på yttre stimuli... Men vad betyder det om man går djupare? Kan man vara medveten, trots att man är medvetslös? Några anhöriga visas som väldigt religiösa. De ber om ett mirakel, trots att läkarna säger att chansen är minimal. Kan man hålla fast för länge vid någon på grund av tro? Kan tro hjälpa en att släppa taget? Jag anser att det går att gå båda vägar och att det är väldigt individuellt. Jag är inte troende själv, så det är bara teorier från min sida.

 

Filmen väckte många tankar och frågor som ni kan se. Jag hoppas ni har sett den! Den var väldigt jobbig, men ack så bra.