I koncentrationslägret Buchenwald i mars 1945 upptäcker en fånge ett litet barn i en resväska, där han gömts för att inte tas direkt till gaskammaren då han är för liten för att bidra med arbete. Om han rapporterar fyndet så vet han att barnet kommer dödas... om han tar risken att gömma barnet och blir upptäckt så kommer även han att dödas...

 

En otroligt berörande film om hur mänskligheten fortfarande kan finnas kvar i folk trots att de torterats, plågats, svultits och degraderats till "icke-människor". Den är väldigt grym och psykologisk. Man ser hur olika personer resonerar kring sina val som kan ha extremt allvarliga konsekvenser. En del av dem är verkligen jättemodiga! När repliken "Vilka är vi om vi inte kan rädda en pojke" yttras så har jag inte långt till tårarna. Kan man verkligen fortfarande kalla sig mänsklig om man glömmer all medkänsla och empati? Man får påminna sig om att dessa fångar inte hade någon relation alls till detta barn, ett främmande barn, som dessutom kom från ett annat land och inte talade samma språk som dem. Ändå tar de barnet till sina hjärtan och under sitt beskydd, med risk för sina egna liv. Det är så otroligt vackert och filmen visar verkligen motsatserna i det mänskliga psyket. Den kalla sidan som lyder order, skvallrar och fruktar för sitt liv och den varma sidan som riskerar sitt liv för ett främmande litet barn. En film jag rekommenderar till alla!