Det blev en tidig morgon den tredje dagen på resan för vi skulle med en färja till Flørli. Detta lilla ställe tar man sig bara till via färja eller till fots på vandringsleder. Jag trivs bra där, så det säger kanske en del om mig som person. Det här var andra gången dit för mig. Första gången var med syrran. Nu var det med lilla familjen.

 

4444 steg i världens längsta trätrappa med start vid den gamla kraftstationen och mål uppe vid en damm. Fick peppa Connor en del i trapporna när han tyckte att de aldrig tog slut. Ni vet det där klassiska när man ser ett krön och tror att när man når det är det toppen? Så kände Connor och när vi kom upp på krönet och trapporna fortsatte så blev det lite jobbigt. Men han kämpade på starkt! Det var bättre väder när syrran och jag var. När vi kom till toppen denna gång blåste det riktig storm och Connor avskyr när det blåser. Så vi begav oss nedåt på Rallarstien så snabbt vi kunde. Det slutade inte blåsa förrän vi kom ner från berget, men resten av vägen gick det bra.

 

När vi kommit ner till Flørli igen checkade vi in på vårt boende. Det finns flera alternativ. Vi hade bokat källarplan i Flørli historic hostel. Där hade vi utsikt från båda rummen ut mot Lysefjorden. Väldigt vackert! Fin byggnad var det också, fast den gav mig lite konstiga vibbar. Hade två väldigt konstiga drömmar under natten. Jag tycker psykologi och hjärnan är väldigt intressant, så jag bjöds på en del där kan jag säga.

 

Dagen efter var regnig så vi väntade så länge vi kunde på vandrarhemmet. När vi checkat ut spenderade vi tiden mest i caféet/muséet, inför färjans ankomst. När vi stod nere på kajen strax innan den skulle anlända såg Robin en rörelse i vattnet. Jag undrade om det var "fågel, fisk eller mittemellan", men uteslöt snabbt fågel då den inte rörde sig på det viset. Fick fram kikaren och sedan gick jag in i "pipläge". Det var nämligen en SÄL! Första gången jag sett en säl i det vilda och jag blev helt förtjust! Och för att tillägga: jag skulle inte ha "pipit" om den var nära. Jag HAR förmågan att kontrollera mig själv någorlunda...haha... Connor försökte med kikaren, men har inte använt sådana så ofta så han hittade den inte tyvärr. När färjan kom var den borta.

 

När vi kom tillbaka till Lysebotn fick vi vänta i några timmar för samma dag kördes Lysebotn opp. En rullskidetävling i den snirkliga vägen upp från Lysebotn. Men det gjorde inget, för då kunde jag äta en till kyckling- och baconsandwich...mums! Strosade runt lite i byn också, för solen tittade fram när vi kommit dit. Så vackert där!