Från bokens baksida:

 

"Det här är en berättelse om Förintelsen, en högläsningsbok för vuxna att läsa tillsammans med barn. Historien om Hédi och hennes hund är baserad på författarens egna upplevelser. Den är skapad för att nästa generation har rätt att få veta vad som hänt, i övertygelse om att de har kraften att bygga en bättre framtid."

 

Passar det verkligen med ett sådant ämne för barn, kanske en del frågar sig. Ja, säger jag. På en nivå som passar barnet. Den här boken tar upp ett tungt och svårt ämne, men den går inte in på detaljer av de grymheter som hände. Den hanterar händelserna från ett barns perspektiv. På riktigt var Hédi 20 år när hon fördes till Auschwitz, men i boken är hon och lillasystern barn. Ingen ålder nämns, men de upplevs som barn i alla fall. Och det är förståeligt då det är en barnbok.

 

Fokus ligger på hunden Bodri och hur han får stå för kärleken, värmen, styrkan och modet under den tid systrarna sitter i lägret. Illustrationerna är otroligt vackra och ljusa överlag, förutom när de visar kriget och lägret. Då är bilderna mörkare för att visa sinnesstämningen. Connor tvekade lite inför den först. Bara av framsidan sa han att boken såg sorglig ut. Men han gav den en chans när jag berättade att hon som skrivit den var med bland de bilder vi såg på utställningen Speaking Memories på Värmlands Museum, samt lovade att slutet skulle vara lyckligt.

 

Boken engagerade honom och efteråt hade han fullt med frågor. Han ville titta på alla bilderna en gång till. Den är egentligen menad för lite yngre barn än en 9-åring, men den fungerade fint även till den åldern skulle jag säga. Rekommenderas!