"År 2003 skriver Gudrun Schyman att feminismen inte ryms i dagens politiska partier. Trots att det i Sverige finns en levande feministisk rörelse med stor kompetens och många idéer, så går förändringsarbetet mycket långsamt. År 2003 utför kvinnor fortfarande merparten av det obetalda arbetet i hemmet. 99,6% av börsföretagens verkställande direktörer är män, löneskillnaderna mellan könen minskar inte, män står endast för 14% av uttaget av föräldraförsäkringen och andelen kvinnor med osäkra anställningsförhållanden ökar.

 

 

Följ med på tio år av feministisk politik och påverkansarbete inne och utanför riksdagen. År året 2014 då vi ser feminister i maktens korridorer igen?"

 

Som alltid är Gudrun välformulerad och engagerande i sina texter. Jag har läst en del material av henne tidigare och även hört henne tala och beundrar hur väl hon kan uttrycka sig. Hur hon behåller sitt lugn och sin saklighet i debatter. Kommer nedan gå genom en del saker som jag fann extra intressant i den här boken.

 

Gudrun skriver om hur intressant det vore att genomföra en undersökning, inte med föräldrar som är mitt uppe i föräldraledigheten, utan med de som gått genom den. Kolla hur det gick sedan, vilka lärdomar de tagit med sig, hur gick det med barnen, hur fungerar relationerna, hur ser lönerna ut och så vidare. Den undersökningen skulle jag också vilja se! Jag har läst en del undersökningar som visat hur kvinnor missgynnas då lönerna avstannar och att det resulterar i lägre pensioner, men jag skulle även vilja se den sociala aspekten. Hur relationer påverkas till exempel. Hur känner barnen?

 

"Underbetyg till demokratin att människor tvingas göra personliga riskkalkyler innan de offentligt berättar om sina åsikter." Jag vet om folk som självcensurerar på nätet och även i sällskap med andra på grund av att det blivit så vanligt med hat och hot, allra mest kanske på nätet. Detta är folk som inte på något vis bryter mot någon av våra lagar och ofta handlar det om artiklar, blogginlägg, krönikor etc som tar upp orättvisor, feminism, integration, jämställdhet och liknande som attackeras. Jag har sett och upplevt detta klimat själv och tycker det är fruktansvärt.

 

"Jämställdhet får inte gå till överdrift." Vad är detta för nonsens egentligen? Har hört folk säga och skriva sådant. Jämställdhet KAN INTE gå för långt, för då blir det ojämställt åt andra hållet. Jämställdhet är lika. Kan inte folk förstå det?

 

Att man markerar mot könsstympning och "hedersbrott" och inte ursäktar detta våld mot kvinnor som en "kulturell sedvana" tycker jag är viktigt. Jag har hört en del påstå att feminister inte tar ställning mot detta. Det visar bara hur oinsatta dessa personer är i feminismen och hur man jobbar. Det är inte alltid man tar ut rubriker i tidningar eller ställer upp i tv. Mycket av jobbet sker i det vanliga livet, utanför bevakning. Betyder det att det inte händer...? Enligt en del har inget skett om det inte finns på Facebook, så man kan ju undra *ironi*.

 

Föräldraskap ses som kvinnors ansvar och mäns fritidssysselsättning. Ansvaret har börjat fördelas mer jämlikt (och nu menar jag inte föräldradagarna), enligt min erfarenhet, men ändå lever denna attityd kvar. Att det i första hand är mammans ansvar och pappan "hjälper till". Varför? Skaffar man barn så kan åtminstone jag tycka att båda föräldrar vill ta del av föräldraskapet. Varför nöjer sig en del pappor med att vara "andraförälder"?

 

Intressant brev om hur FK's nya regler innebar att många blev utan hjälp och då särskilt kvinnor. Kvinnors sjukdomar nonchaleras och kvinnors arbetsmiljöer är ofta orsaken till stressrelaterade sjukdomar. För att inte tala om att kvinnor fortfarande oftast gör det mesta av det obetalda arbetet i hemmet. Att man bara fortsätter ånga på utan att tänka på att förändringar i miljö, villkor och stöttning faktiskt kan vara LÖNSAMT. Vi får inte färre sjuka genom att ge avslag till fler ansökningar. Vi får färre sjuka genom att jobba förebyggande.

 

Jag blir rädd när jag läser hur man bemöter samma beteende olika beroende på personens kön. Han var ju full - ursäktande. Hon var ju full - fördömande. Rädd på grund av att jag upplevt exakt detta. Och när man ser fler och fler vara med om samma erfarenheter så förstår man att det inte handlar om några enstaka fall. Det är en struktur.

 

Välfärden ska inte ses som ett skyddsnät. Välfärden är istället ett verktyg för ett jämställt och demokratiskt samhälle. Detta tycker jag var tankeväckande. Hur man kan vara progressiv istället för passiv.

 

"Feminism handlar om rätten att få vara en hel människa." JA! Igenkänning! Detta är det som från början lockade mig till att lära mig mer om feminism. Jag tycker att "kvinnorollen" är trång och obekväm och reagerade redan som barn på hur olika vi flickor behandlades jämfört med pojkarna i skolan. Jag har ett starkt rättvisetänk och att få vara sig själv utan att behöva kämpa för det är en dröm jag har för alla människor. Jag fick kämpa som barn då jag älskade tv-spel och det var mest killar som gillade det. Var tvungen att bevisa att jag kunde och sedan när jag gjorde det fick jag ändå höra att det var "tur". Att inte bara få ha roligt med ett gemensamt intresse utan bli motarbetad på det viset är frustrerande.

 

Man har börjat följa industrin när man höjer löner inom kvinnodominerade yrken, men man följer den procentuellt vilket inte jämnar till skillnaderna. Gudrun föreslår en höjning i kronor för att jämna till. Det tycker jag låter som en bra idé. Gör man detta tills det är jämnt, så kan man fortsätta med procent sedan.

 

Boken är inte endast för "redan frälsta" feminister, men ska man läsa den bör man göra det med öppet sinne och inte bära med sig fördomar som en del har om feminism. Lägg det åt sidan, så kommer nog de flesta att finna saker i boken som man håller med om.