Ett par adopterar ett barn som lider av mardrömmar. Mardrömmar som blir verkliga.

 

Det är väldigt bra stämning i filmen! Härligt när man lyckas med det! Handlingen är sorglig och stundvis grym. Barnets drömmar manifesteras i verkligheten och till en början är det frid och fröjd. Då utnyttjas barnet av speciellt mamman i familjen. Hon visar barnet bilder på sitt avlidna barn, pratar mycket om honom och liknande så att barnet drömmer det och familjen får då "träffa" sitt avlidna barn. Jag förstår sorgen, jag förstår desperationen... Men de har ändå adopterat ett barn som de borde se som en individ och hjälpa, inte utnyttja. Det är välspelat och tillför ett djup och många känslor till filmen. Att jag blir frusterad över hur de behandlar sitt nya barn visar på att man lyckats få fram det man vill.

 

Man lyckas bädda in ett fint, men sorgligt budskap om vad barn minns. Drömmarna kommer från någonstans, så vad är det barnet har omvandlat till det hemska som han då och då drömmer? Det är intressanta tankar... Hur minnet kan förvränga en del saker. Effekterna funkar bra i filmen. Det känns lite mardrömslikt och lite drömlikt, vilket passar temat väldigt bra. Kan rekommendera filmen!