Det här är något jag sett rätt länge, men det verkar ha nått en sorts topp nu. Från att ha varit någon enskild händelse där folk fått höra att de "förstört stämningen" och att DE själva är problemet när de sagt ifrån när någon uttryckt sig problematiskt (sexistiskt, rasistiskt etc.) så verkar det nu ha gått en trend i att försöka deraila diskussioner genom att hävda att dem som uppmärksammar problemen är de som ÄR problemen. På så vis går diskussionerna inte framåt utan låser sig fast vid förklaringar.

 

Nej, man är inte rasist om man pekar på rasism. Nej, man förtrycker inte om man uppmärksammar förtryck. Sedan kanske man själv uttrycker sig problematiskt i andra situationer, men att just där och då påstå att den som ser problemen och vill uppmärksamma folk på det är den som "skapar" problem och som överdriver...? Jag förstår att en del vill behålla status quo, men det är inte rätt att göra det på bekostnad av andra. Som exempel har det förekommit diskussioner om en annons från ett klädföretag. De som varit upprörda har blivit förlöjligade av en grupp personer, som inte alls berörs av problemet. Denna grupp människor har vägrat att lyssna på de utsatta och de som tagit illa vid sig och hävdar istället att det är tramsigt, onödigt, förstoras upp och att "de minsann inte ser sådant och att det därför är de som SER sådant som själva är rasister" (just i detta fall är det rasism som varit problemet, men i andra fall kan det röra sexism, förtryck, mobbing etc.). Det är antingen dumhet eller ignorans och som en karaktär säger i Margaret Atwoods bok Alias Grace - hellre ignorans än dumhet för då kan man göra något åt det med kunskap.

 

Själv är jag så oerhört glad över att fler säger ifrån. Jag hoppas att de förändringens vindar som börjat blåsa fortsätter och kommer upp i orkanstyrka så reella förändringar kan ske. Så att, som Oprah Winfrey sa i sitt tal på Golden Globes, ingen mer behöver säga "metoo"!