En tjej som fyller 13 år önskar att hon ska bli vuxen. Nästa dag vaknar hon upp som 30-årig kvinna.

 

Det här var en återtitt så det var inte första gången jag såg filmen. Det är en feelgood-film som jag brukar ta en titt på någon gång ibland för att få just "feel good". Den delen av filmen som utspelas på 80-talet är så kul! Den stilen, musiken...allt. Den var så härlig! Visst så fanns det en del "sämre" val, när man tittar tillbaka på det, men jag tycker ändå det är skoj! Mark Ruffalo är rätt mysig i den här filmen! Jennifer Garner är en sprudlande positiv 13-åring i en 30-årings liv, vilket får mig att tänka att vi kanske allihop skulle må bättre av att ha kvar ett barn inom oss på ett vis. Tänka utanför boxen, se lösningar istället för problem...

 

Det är roligt när hon har tjejkvällen med ett gäng 13-åringar medan hon själv är 30. Hon ÄR ju 13 år så hon förstår dem helt. Kanske kan inte vi vuxna förstå de som är 13 år idag, för saker var så annorlunda när vi var 13, men samtidigt är en hel del av problemen och tankarna desamma. Vi bör komma ihåg våra egna 13-åringar...Hur vi kände, tänkte... Som vuxna med mer erfarenhet så vet vi att det kommer ett liv efter skolan, men för de som är där NU så ÄR det livet.

 

Det kanske märks att jag sett den mer än en gång, för första gången såg jag den som en vanlig romantisk komedi. Det andra har kommit mer och mer för varje titt.