Sett filmen Turist (2014)

Spoilers förekommer!
 
En svensk familj semestrar i franska alperna och en lavin påverkar deras liv enormt.
 
Det är en film som är intressant ur ett psykologiskt perspektiv där mansnormen och maskuliniteten hamnar på sniskan. Det är mycket snack från pappan, men när det väl gäller så visar han en helt annan sida som hans familj inte förväntade sig, allra minst mamman. Det får hennes värld att rämna, då hon sett på honom på det förväntade sättet och sedan visar det sig inte stämma.
 
Jag hade nog själv blivit väldigt förbannad om jag varit med om en pappa som snabbt fått med sig MOBILEN och struntat i sina BARN, vid något som såg ut att vara farligt. Och att han sedan envisas med att inte säga som det var! Han försöker lägga skulden på sin fru, att hon missuppfattat och så vidare. När hon berättar för några vänner (som märkt av den stela stämningen) så sitter han och helt allvarligt hävdar att det bara var så HON upplevde det. Alla kan göra misstag, men det är hur vi är efter misstagen som definierar oss och det denna man gör visar upp en väldigt svag person. Jag blir så irriterad på honom, så Ruben Östlund (som gjort filmen) har verkligen lyckats få till alla de där egenskaperna och händelserna som gör att man blir engagerad.
 
Han lyckas även få till en snudd på panikkänsla i en scen med en buss i filmen. Chauffören verkar vara rätt ny på att köra på små, snirkliga vägar. Det rycker och han får backa och krångla, alltihop riktigt nära stupen. I en sådan situation så skulle jag definitivt ha gått av bussen. Man märker om en chaufför vet vad hen gör eller inte. Sidnot: Har åkt på små snirkliga vägar i Norge med branta stup precis bredvid och även fast det kändes läskigt så kände jag ett förtroende för chauffören. Det märktes att hen var van.
 

Kommentera här: