"De är främlingar. En handfull människor. Med olika bakgrund, bosatta i olika städer och byar spridda över Amerika. De har ingenting gemensamt - utom sin fruktan. De är offer. En okänd skräck smyger sig kall och naken in i deras drömmar. Och gradvis förvandlas också deras dagar till outhärdliga mardrömmar. De är utvalda. De kan inte undkomma. Djupt ur hjärtat av en vidsträckt öken kallar ett svart och undertryckt minne på dem. Och mot sin vilja dras de alla till det ödsliga Motell Lugnet - där den fruktansvärda sanningen väntar..."

 

Jag märker en tydlig skillnad mellan hur Koontz beskriver de manliga karaktärerna och de kvinnliga. Männen presenteras först och beskrivs sedan kortfattat i utseende. Kvinnorna beskrivs däremot i detalj vad gäller utseende, de betygsätts och presenteras till sist. Alltså vinklas det som att det viktigaste med männen är vad de gör och hur de ÄR, medan det viktigaste hos kvinnorna är utseendet och om detta anses till deras favör hos männen. Jag blir lite förvånad då Koontz inte brukar göra så enormt stor skillnad, men här blir det så tydligt att det blir extremt. Det drar ner upplevelsen av boken för mig.

 

Till exempel så nämns en man som kan beundra övertygelsen om att alltid få sin vilja genom hos en annan man, men sällan eller aldrig hos en kvinna. Whaaaaaaaat? Om mannen i övrigt beskrivits som mansgris eller liknande kanske, men det framställs som att han har "rätt". Att det med att få sin vilja genom är "oattraktivt" i en kvinna. Suck...

 

Karaktärer brukar vara Koontz styrka, men i den här är skillnaden så tydlig så det funkar helt enkelt inte. När det gäller själva handlingen så håller han länge på mysteriet och det är ett plus. Jag tycker inte om historier där man avslöjar för mycket på en gång. Han för fram någon viktig punkt kring att nyhetssändningar är skoningslöst förenklade och hur detta är fördärvligt. Det känner jag igen. På bara några minuter går det aldrig att få fram djupet i något och även de gånger när man har med folk i studion och diskuterar frågan efteråt så tycker inte jag att det framförs något väsentligt egentligen. Oftast tar man in två personer som står på olika "sidor" och då kommer folk lyssna på den de håller med. Fakta har fått ge vika för sensationalism.

 

Inte en av Koontz bättre böcker, i mitt tycke.