Baserad på den sanna historien om hunden Hachiko och hans lojalitet till sin husse.

 

Detta är den japanska versionen från 1987. Sedan tidigare har jag sett den amerikanska. Den amerikanska har hämtat mycket från den japanska, men flyttat det till nutid och USA. Så förutom kulturen, tidsepoken och att man i USA gärna smörar på lite extra med gripande musik och utdragna scener, så var de rätt lika. Det som griper tag mest är att hunden så troget återkommer för att vänta på husse och när man i sista scenen visar hur han träffar sin efterlängtade husse igen och att de leker under körsbärsträden... Då när Hachi dör... Det syns att den döda hunden är en docka, men det tar ändå tag om hjärtat. Djur är helt fantastiska och när man sett i den japanska versionen hur Hachi övergavs av person efter person, så värker det. Han förtjänade bättre.

 

Vi såg denna film igår 8 mars som var den dagen som Hachiko dog år 1935.