Elle-Marja går på en samisk internatskola tillsammans med sin syster och andra barn. Meningen är att hon ska ta över som renskötare, men hon drömmer om att ta sig till ett annat sorts liv. Hon vill "bli svensk".

 

Filmen är väldigt välgjord och välspelad! Den visar upp en mörk historia om Sverige, då man använde sig av "rasbiologi", diskriminerade och tryckte ner samer. Det är upprörande och Sverige är inte ensamma om att behandla en del av sin befolkning på detta vis. Det är så hemskt när Statens institut för rasbiologi besöker skolan, gör mätningar av barnen (och behandlar dem som boskap i processen) och beslutar att de är annorlunda och därför har lägre intelligens samt aldrig kan klara av det "svenskar" klarar. Det går kalla kårar längs min ryggrad för filmen utspelar sig på 30-talet, men jag känner igen en del av retoriken från idag.

 

Filmen fokuserar på Elle-Marja och den skam hon känner för att hon är same. Hon vill bort från sin uppväxt, sitt förflutna. Hon vill "vara svensk", studera vidare och bo i Uppsala. Som ram till historien får vi följa den gamla Elle-Marja som tänker tillbaka på sitt ursprung, det ursprung hon velat ta bort. Jag tycker det är intressant att det fokuserar på en person som inte är stolt överhuvudtaget och att det inte visar en skönmålning av historien. Filmen känns väldigt realistisk och just att huvudpersonen är en stark person som ändå inte är "perfekt" och någon sorts "hjältinna" tycker jag väcker mer tankar. Jag kan verkligen rekommendera denna film!

 

Den slutade väldigt plötsligt så direkt efter filmen hade jag svårt att "avsluta" och komma ur den. Det kändes som att man hängde kvar på något vis. Det var lite förvirrande, men även intressant.