"Våga vara dig själv", "skinn på näsan", "gå din egen väg"... Liknande motivationsordspråk hör man med jämna mellanrum. Det är alltid den som sticker ut som måste vara tuff, som ska "härda ut". Det kräver en enorm viljekraft och stort mod om man bryter mot någon norm. För det där med att "våga"... det är just detta man måste. För sticker man ut från normen så finns det alltid folk där som skrattar, hånar, hotar, hatar och har sig. Olika hårt beroende på vilken norm man bryter mot. Att som kvinna ha byxor på sig reagerar knappt någon på längre, där har normen förändrats. Men en man i kjol eller klänning? Då är det hård hud som gäller, för där är omgivningen inte nådig.

 

Folk som mår dåligt för att de känner att normerna inte är för dem, som mår dåligt av att de förtrycker en del av sig själva, på grund av rädslan för vad som kan komma om de följer sin egen väg. Varför ska personer som går sin egen väg och som kanske äntligen får må bra, mötas av rädsla, förlöjligande och hat från omgivningen?

 

 

De normer jag bryter mot är för det mesta inte synliga. Därför kan jag välja, men oftast väljer jag att vara rak och ärlig för att jag mår bäst så. Jag klankar inte ner på någon annan, det är inte det jag menar med "rak och ärlig". En del människor blir ändå provocerade bara av det faktum att jag väljer annorlunda.

 

I och med att mina normbrytanden oftast är "osynliga" ändå, så kan jag inte föreställa mig hur det är att konstant "synas". Jag har hittat ett Instagram-konto där jag kan lära mig mer, för det är just det som är grejen. Det folk själva inte har erfarenhet av, måste man lyssna till andra för att få mer förståelse för. Mikael i Kjol heter kontot och jag tipsar er om att följa det.