För inte så länge sedan såg jag en livesändning med en kändis som satt och påstod att en del feminister inte är "riktiga" feminister. Vad som var "riktiga" feminister var helt och hållet ett subjektivt tyckande från denna person, helt utan verklighetsförankring. Jag är feminist... MEN... och nu ska ni få höra. Det finns feminister som jag inte håller med! Konstigt va? Inte alls, anser jag. Såklart man tycker olika och kan se olika problem, olika lösningar och så vidare. Ingen av oss är stöpta i samma form.

 

Jag har ingen erfarenhet av att bli rasifierad till exempel. Så om jag då inte upplevt det en rasifierad upplevt...ska JAG då säga att hens upplevelse är mindre riktig än min egen? Mindre sann? Det är den ju inte! För väldigt ofta när folk pratar om "riktiga" så står de själva på utsidan. Eller så anser de att deras sanning är den enda som finns. Och står man på utsidan så är det viktigt att man tar till sig det de på insidan säger, för det är de som sitter med erfarenheten. Jag har varit med om att män har velat berätta för mig hur det är att vara kvinna liksom!!! "De vet" minsann och det jag upplevt är inte sant. Som jag skrev så saknar jag erfarenheter kring sådant jag inte är. Då kan inte jag spatsera omkring som att jag har alla svaren. Som att jag kan avgöra vilka som är "riktiga" eller inte. Så ibland känner jag för att vara omogen och bara säga "shut the f*ck up" till alla där ute som "vet"!

 

Slutsatsen är ändå att TROTS att det finns feminister som jag inte håller med, så måste jag inte nedvärdera dem, kalla dem för diverse nedsättande saker eller liknande. Det går att ifrågasätta utan detta. Men många verkar ha glömt det i dagens debattklimat.