För några veckor sedan vandrade jag i skogen nära mina föräldrars hem. Det var som att återuppleva barndomen på ett vis och samtidigt inte. Jag gick där jag brukade gå som barn, men en del hade verkligen förändrat sig. Det öppna fältet där det planterades små granar när jag var liten var nu en stor och hög granskog. Ett vattenfall jag brukade vara till hade ändrat lite form genom åren och träd hade ramlat ner på en del ställen. Att vandra i skog och mark är något jag verkligen gillar. Något som sitter i ända från barndomen. Dofterna, lugnet, avsaknaden av brusljud (vatten räknas inte utan jag menar mer trafik och liknande)... Så underbart!