"Landet bortom haven är en passionerad kärlekshistoria och en spännande berättelse om hur det tidigare okända Australien, vars urinvånare kände sitt land och levde i harmoni med naturen, "upptäcktes" och förvandlades till brittisk fångkoloni. Läsaren får en dramatisk bild av det hårda livet i "tjuvkolonin", där ond bråd död, prostitution, epidemier och svält hörde vardagen till för många människor. När handlingen slutar har nationen dock börjat blomstra och framtiden ter sig ljus och full av möjligheter.

 

Något jag absolut inte gillar i böcker är osympatiska karaktärer som man dessutom ska "heja" på. Den manlige huvudkaraktären i den här boken är en sådan. Han är ett utnyttjande svin som förstör kvinnor, fast han egentligen framställs som ett kärleksintresse, som en charmör, som en Don Juan. Inte konstigt om kvinnor faller för sådana här typer om de i litteratur får veta att det är så "det ska vara". För jo... som jag skriver så framställs han som drömmen i boken, men jag blir bara äcklad av hans framfart. Jag ser genom den där "drömmen".

 

Förutom detta så är berättelsen våldsam. Något som ter sig rätt självklart eftersom det handlar om hur vita människor "upptäckte" Australien och där förslavade, utnyttjade och våldtog urinvånarna. Jag gillar delarna där man kan läsa om Aboriginerna och deras sätt att leva, men det är så sorgligt när det sedan förstörs. Boken slutar väldigt plötsligt med många lösa trådar. Det kanske finns en fortsättning så att det är därför, men jag har inte tagit reda på det då jag inte tyckte särskilt om denna bok.