Den tidiga feministrörelsen kämpar för kvinnlig rösträtt mot en allt brutalare regering och polismyndighet. De tvingas gå under jord för att inte fängslas.

 

Vi får speciellt följa Maud Watts under hennes "uppvaknande". När hon inser att det kan finnas ett bättre liv för kvinnor och de grymheter hon bevittnar och själv är med om får henne att hitta en kamp som hon inte trodde var möjlig. Hon spelas utmärkt av Carey Mulligan. Jag är väldigt imponerad av hur hon lyckas förmedla varje känsla till mig som tittare. Man har castat perfekt till denna film! Jag var orolig när jag läste att Helena Bonham-Carter var med, för hon brukar vara rätt flamsig, men inte i denna film. Hon är fullt trovärdig och visar att hon kan vara en mycket stark och seriös aktör.

 

Detta är första filmen på många år som engagerat mig så djupt och känslomässigt. Jag grät på bion och det var jag inte ensam om. Knappt ett öga torrt. Det som gjorde att det brast för mig var att männen på denna tid hade all laglig rätt till sina barn. När Maud blir arresterad för sitt engagemang med de andra suffragettes för kvinnlig rösträtt så skäms hennes make så att han låser henne ute och förbjuder henne att komma hem. Uppenbarligen är han dock inte van vid att ta hand om sig själv och sitt barn och istället för att lära sig så adopterar han bort barnet. Detta skyller han på frun. Scenen är hjärtskärande och jag vill sparka den där korkade maken nånstans där det gör ont samtidigt som jag vill krama om barnet som gråter efter sin mamma när två främlingar ska föra bort honom till ett nytt hem.

 

Många verkade rädda för att om de gav kvinnor rösträtt så skulle det "förstöra samhället". Även en del kvinnor tyckte att inget skulle ändras. Det är så grymt att se den brutalitet som mötte dessa kvinnor som i så många år kämpat fredligt för rösträtt och som till slut fick nog och började använda sig av det enda språk som gick fram. Civil olydnad. Till och med när de protesterat fredligt så möttes de av misshandel (poliser slår ner dem med batonger), fängsling (och dessa fängelser var INTE lyx), alienerande av sina familjer (förutom några).... I slutscenen får man se riktiga klipp från en stor offentlig begravning av en suffragette som dog då hon skulle framföra budskapet om kvinnlig rösträtt. Väldigt imponerande scener, dock även tragiska. De gav så mycket och lämnade efter sig ett stort arv som det är vår uppgift att föra vidare. Att inte ta för givet utan vara glada för de rättigheter som vunnits och fortsätta kämpa för de rättigheter som fortfarande bedöms olika.

 

Jag tror att alla kan bli berörda av denna film. Rekommenderar alla att se den! Den är väldigt stark och välgjord. Fängslande och engagerande.