När Rebeccas lillebror berättar om en mardrömslik kvinna blir hon påmind om en gestalt från sin egen barndom. Släck inte ljuset!

 

Jag är ett riktigt fan av kortfilmen Lights out! Jag rekommenderar er att se den. Här har ni den. Den har precis de element som får mig att rysa. Underbart!

 

Långfilmen var ju tvungen att bygga mer av en handling och bakgrund än kortfilmen, så riktigt på samma vis blir det inte. Dock så blir jag överförtjust när kvinnan (Lotta Losten) som spelar huvudrollen i kortfilmen är med i början av långfilmen! Det är även kul att det är kortfilmsskaparen (David F. Sandberg) som regisserade långfilmen.

 

Teresa Palmer är den som bär filmen tillsammans med Gabriel Bateman. Det är kring dessa syskon och deras mamma som historien snurrar. Maria Bello är tyvärr rätt frånvarande på något vis, men filmen klarar det ändå. Jag kan säga att det är som det brukar med rysare för mig. Till en början gillar jag det verkligen... När det är mystiskt, mörkt och man bara får ana saker. När slutet närmar sig och det blir "för mycket" så tröttnar jag. Detta är dock en av de bättre rysarna jag sett på länge! Det är absolut en film som ger kortfilmen heder. De billiga "hoppa-till"-effekterna hade jag klarat mig utan, men jag förstår ändå varför de lägger in dem. Det var fullsatt salong och en hel del hoppade till då och då följt av ett sorts frigörande skratt. Så folk verkar gilla det.

 

För mig är det dock scenerna som ger mig kalla kårar som är bäst. Jag gillar verkligen den där smygande fruktan. I denna film får man bådeock.