"Jag har fått besked om en envis cancer. En elak. En cancer som gjort sig omöjlig. Omöjlig på alldeles fel ställen. Och jag har fått besked om att jag inte kommer att klara mig den här gången. Det här är mitt sätt att hantera den här situationen. Mitt sätt att tygla det som har tvingat sig in i mitt liv. Det här är mina känslor när de osar, fräser och dundrar inom mig."

 

Boken är baserad på Kristians blogg, men innehåller även en del som han skrev speciellt för boken. Han skriver rakt, ärligt och grymt om denna hemska sjukdom och vad den gör med människor som drabbas och dess närstående. Han skriver även väldigt intressant kring sådant han tänker på, som inte rör sjukdomen, men som kanske är insikter som drabbat honom på grund av att han blivit tvungen att stanna upp... att omvärdera vad som betyder mest och så vidare.

 

Jag känner igen mig mycket när han skriver om hur han blir totalt intetgjord av Försäkringskassan och att han undrar vad som var värst...kampen mot cancern eller mot FK. Och att även Kristian fick kämpa så, trots att han hade en sjukdom som går att se, trots alla operationer han gick genom, trots alla behandlingar som gjorde honom riktigt illa för att försöka ta kål på sjukdomen... en sjukdom som alla FATTAR vad det är... det är så skruvat så jag kan inte ens förstå det. HUR kan man ifrågasätta sjuka människor på detta vis? Jag är inte ett dugg förvånad över allt jag fått utstå om till och med en person som hade cancer fick det.

 

Han skriver intressant om alla "goda råd" han fått för att bli frisk. Att han ska detoxa, äta det eller det, träna si eller så och då försvinner cancern. Som en person som skrev till Kristian "om du inte tar till dig mitt råd, så får du skylla dig själv"? Tänk att skuldbelägga de som drabbas av cancer på detta vis? Att det är deras eget fel om de drabbas och deras eget fel om de dör? Patetiskt!

 

Jag sitter och nickar när jag läser följande för att det är så klockrent beskrivet: "Det finns en övertro på yttrandefriheten i Sverige - illusionen om att vi måste säga något bara för att vi får. Den retoriken hävdar att det fortfarande heter n-boll bara för att det "alltid" har gjort det." Vilket bakåtsträvande! Och denna underbara frihet vi har att få tycka och att få uttrycka sig... Precis som Kristian skrev så måste vi inte säga/skriva något bara för att vi får. När en person lägger upp en bild och får kommentarer som "vad fult" och liknande. Vad menar man hyllar yttrandefriheten med det?

 

Kristian uttrycker sin besvikelse över hur landet började se ut. Det inlägget är skrivet mars 2013 och handlar om försämrad välfärd, främlingsfientlighet och så vidare. Allt onödigt hat och all splittring. Han slipper se varåt det barkat, men kanske visste han redan då var det var på väg. Han skrev då om hur Sverige vill utvisa ensamkommande flyktingbarn och han tyckte det var så stört att han knappt orkade skriva om det. Jag kan inte föreställa mig hur det kändes för honom, men om jag varit i den sitsen så hade jag nog känt en frustration över att inte kunna lämna världen till en bättre framtid. Men vi får fortsätta kämpa, stötta varandra, dela med oss av vänskap och kärlek, säga ifrån när det behövs och försöka skapa en bättre framtid.

 

Jag rekommenderar denna bok!