Life on hold = livet på paus.

 

Livet står inte helt stilla utan fortsätter och JAG fortsätter. Men det känns som att en stor del av livet är på paus just nu. Väntar på besked angående ansökan om stadigvarande sjukersättning (som ALLA instanser är överens om att jag ska få utom just FK).

 

Ansökan skickades in i september 2013. Sedan fick jag vänta till maj 2014. Fick då beskedet att FK skulle ge avslag på min ansökan på 75%. De kunde inte godkänna ens 25% stod det i beslutet då jag inte anses fullt utredd eller stadigvarande sjuk (haft dessa besvär sedan 1991 och varit utredd på precis alla ställen flera gånger om. Flera gånger p.g.a. att väntan på svar dragit ut på tiden och då har utredningar blivit för gamla för att gälla). Var godkänd för aktivitetsersättning 50%, men det får man bara ha tills man fyllt 30 år. Efter det gäller stadigvarande sjukersättning och första ansökan gjordes alltså 2010 om det. Har genomgått flera utredningar med olika multimodala team och specialister åter igen (eftersom allt var tvunget att vara nytt), gjort arbetsprövning i över 1 års tid etc.

 

Överklagan bemöttes förstås med samma resultat från FK. Därefter följde överklagan till Förvaltningsrätten och en lång väntan på svar. Förvaltningsrätten godkände, med stöd i alla mina dokument, 50% stadigvarande sjukersättning. Men jag slappnade inte av. Kunde inte bli glad alls. Jag har aldrig fått hjälp av eller blivit bemött på ett bra sätt av FK och litade därför inte på att de skulle följa denna högre instans beslut. Det gjorde de inte heller utan de överklagade beslutet till Kammarrätten. Sedan början av 2015 har jag väntat på beslutet därifrån. Det har inte kommit än. Jag är orolig för vad de kommer besluta. Jag vet inte vad jag gör om de beslutar att gå på FK's linje istället för Förvaltningsrättens, Arbetsförmedlingens, utredningarnas, specialisternas och läkarnas linje.

 

Jag är trött. Denna anspänning som pågått i över 5 års tid där jag ifrågasatts trots alla bevis tär på mig. Jag vill kunna göra mitt bästa på mitt 25%-jobb. Jag vill kunna göra mitt bästa för min familj och kunna njuta av åtminstone sinnesfrid när kroppen konstant smärtar, krånglar och har sig. Jag hoppas det kommer svar snart, men samtidigt är jag rädd för vad svaret kommer vara...