En tonåring blir utsatt för nätmobbing.

 

Filmen i sig är väl inte en höjdare i skådespelare och kvalité, men ämnet som tas upp är verkligen aktuellt och berörande. Det handlar om nätmobbing. Mobbing har troligtvis alltid funnits då det alltid funnits rädsla, hat, grupptryck etc. men det grymma när det gäller nätmobbing är att personen som utsätts inte ens har en fristad i sitt eget hem. Datorer och smartphones följer oss var vi än går och där finns orden som kan såra. Det går inte att undkomma riktigt. Samtidigt så visar filmen ett beroende av sociala medier. Flera gånger undrar jag varför den utsatta helt enkelt inte avregistrerar sig där hon blir mobbad. Men jag förstår att det inte är så enkelt. Inte bara att personen i sig är beroende, utan om man inte har vissa saker så blir man utstött enbart på grund av det. Så det är som ett gruppberoende kanske man kan säga.

 

Filmen visar upp fula exempel på victim-blaming. Det vill säga att man skyller på offret. Om hon bara ändrar på sig, om hon inte lägger upp det hon lägger upp, om hon bara..... ja, ni förstår. Det är extremt fult att göra så. Det är ALDRIG någonsin offrets fel! Filmens huvudkaraktär har verkligen hemska "vänner" också som inte alls beter sig som att de bryr sig eller som inte vågar bry sig. De som nätmobbar är speciellt fega också då de gömmer sig bakom sina skärmar. Ibland anonyma, ibland inte och även då de inte är anonyma så blir det ändå som en självupplevd anonymitet då man sitter bakom en skärm. Kanske tycker de att orden inte är jobbiga att uttrycka när de sitter där de sitter, men detta betyder inte att det inte känns lika hårt för offret som att bli mobbad IRL. Folk borde tänka sig för mer!

 

Kanske känns filmen bättre om man tillhör målgruppen, för som sagt så är ämnet engagerande. Detta är något som borde tas upp i alla skolor, obligatoriskt, flera gånger om året och inte bara som en "temavecka", utan genomgående. Folk behöver uppenbarligen lära sig netikett. Man ser ofta hemska exempel på folk som beter sig som idioter bara för att de befinner sig bakom en skärm. Även vuxna personer. Det farligaste är att offret ofta känner sig skyldigt och håller tyst om det, skäms för det. Om vi slutar att kasta skuld på offret så kanske fler skulle våga bryta tystnaden så vi kan göra något åt problemet.