Känslan när saker man själv "tjatat" om tas upp

Ja, den känslan känns ungefär som att hjärtat gör volter. Jag är en person som vill veta i princip allt. Jag har alltid velat ha hela bakgrunden till grejer. Det var därför jag för nästan 20 år sedan började bena ut konceptet "jul". Jag kan inte fira den kristna julen. Det känns fel eftersom jag inte är kristen. Jag är inte en person som gör saker "bara för att" eller för "tradition" utan vill verkligen känna att det jag firar är något jag kan stå bakom. De som stått mig närmast kanske jag närmast tjatat öronen av kring detta. Folk har inte riktigt brytt sig på samma vis som mig. Nu menar jag inte att de är helt obrydda, men de är inte så noga som jag är med varför man gör saker och firar saker, utan gör det för att det är fint, tradition, vana eller liknande. Det är inte detsamma som att inte bry sig, så jag menar bara att de inte brytt sig på samma vis som mig.
 
Därför blev jag så glatt överraskad när en karaktär i en tv-serie plötsligt pratar om just de saker jag pratat om i så många år. Eventuell spoiler här nedan för tv-serien Outlander!
 
"The Church often took pagan holidays and renamed them for their own purposes."
 
"Samhain became Halloween,"
 
"Yule became Christmas, and so on..."

Kommentera här: