Idag, den 12 maj, är det internationella fibromyalgidagen. En dag för att göra en osynlig sjukdom synlig. En dag för att försöka få fler att förstå. Att förstå fullt ut när man inte lever med detta tillstånd är omöjligt, men med empati och ett par lyssnande öron så kan man göra mycket. Jag lever med många jobbiga symtom och kämpar dagligen för att klara av de saker som andra gör utan att tänka på det, sådant folk tar för givet.

 

Det i sig är en tillräckligt stor kamp, så att lägga till bördan av människor som inte vill förstå, som trycker ner en, som inte tror på en, som vägrar lyssna, säger att det är "hittepå", som säger att det bara är att "skärpa till sig, börja träna och ändra kosten" (utan att veta hur mycket man faktiskt gjort)... som ni kanske förstår så blir det en börda man inte orkar bära. Ibland tar jag åt mig och blir ledsen och/eller arg. Andra gånger orkar jag inte ens hantera det och då lägger jag det bara åt sidan. Jag har förlorat vänner på grund av att jag är "tråkig" som inte orkar hänga med och för att de tyckt att det varit jobbigt att vara med en person som mår dåligt. De vänner jag har kvar är därför extra speciella. Ni som är mina vänner och som läser detta, ta verkligen åt er. Det krävs en speciell människa för att inte bara dra. Ni är guld värda!