Läst klart: Mammutjägarna av Jean M. Auel

Från bokens baksida:
"Ayla är förälskad i Jondalar och tillsammans lämnar de Hästarnas dal och vandrar in i Mammutjägarnas land. Äntligen får Ayla återse människor som är lika högresta och blonda som hon själv. Hon närmar sig dem med både rädsla och nyfikenhet. Mammutjägarna fascineras av hennes läkekonst och hennes skicklighet som jägare."
 
Jag väljer att inte skriva med allt som står på bokens baksida då jag anser att man nämner alldeles för mycket. Apropå det så finns det spoilers i min recension. Denna bok bygger fint vidare på de föregående och jag tycker att tempot är väldigt bra. Det beskrivs fortfarande mycket detaljerat, men det är inget som känns långdraget och författarinnan ägnar ungefär lika mycket tid åt allt. Den är tyvärr lite upprepande eftersom Ayla och Jondalar måste berätta om sin historia för de nya människorna de träffar. Jag har läst böckerna ganska tätt i följd och behöver inte riktigt den påminnelsen.
 
I denna bok hittar Ayla vargungen som hon kallar för Wolf. Ytterligare en sak som författarinnan gjort grundlig undersökning på, för att ta reda på djurets beteende, behov och så vidare. Det är det som imponerat mest på mig med dessa böcker. All efterforskning. Människorna som Ayla och Jondalar bor med när hon hittar vargungen tycker förstås det är tokigt och farligt att fostra ungen bland människor. De känner inte till rovdjuret så väl och är därför rädda på grund av okunskap. Ayla som studerat rovdjur under sin tid bland Grottbjörnens folk (då hon inte fick jaga men jagade i hemlighet och då valde att jaga rovdjur eftersom de stal köttet från folket) blir förvånad över reaktionen från en del. Hon hade sett mer vildsinthet bland järvar och hyenor än vargar, som bara ytterst sällan angrep människor. Det är intressant att se hur dessa meningsskiljaktigheter behandlas. Ledaren i Mammutlägret välkomnar olika åsikter, men är stark för ståndpunkten att ingen ska bråka och vara osams. Han fungerar som en väldigt bra "moderator" tycker jag.
 
Ayla får åter igen stöta på fördomar och hat gentemot folket hon växte upp med. En person tror jag är totalt omöjlig att nå fram till och han verkligen avskyr det barn av "blandade andar" (hälften homo sapiens och hälften neanderthal) som adopterats av Mammutjägarna. Men även denna hatiska och hårdhjärtade person öppnar till slut upp sig för kunskap och lär sig något som gör honom till en mycket bättre människa. Jag blir riktigt rörd när han försvarar Rydag (som barnet heter) på det stora sommarmötet de har tillsammans med andra grupper av människor. Att just han som varit mest emot, till slut försvarar barnet tycker jag visar på det bästa hos människor. Kapacitet till förändring, att lära sig och att släppa hatet och rädslan genom kunskap till slut.
 
Det är intressant att det värsta brott en person kan begå i boken är våldtäkt. Det anses nesligare än mord. Bara människorna kan ta kvinnor med tvång, inte ens djuren tar sina honor med tvång och detta gör att det bland människorna anses som det lägsta och mest avskyvärda brottet av alla. De hanterar det så mycket bättre i boken än vad man gör här och nu i den verkliga världen.
 

Kommentera här: