På hemvägen blev det Falu Koppargruva

På vägen hem från Furuvik Park blev det en tur till Falu Koppargruva. Vi passerade ändå orten på vår väg så då kom jag på den idén eftersom syrran varit där på en skolresa en gång i tiden och tyckt att det varit häftigt. Och jag kan säga att det var en ypperligt bra idé! Vi var grymt imponerade alla tre och det var jättehäftigt att gå nere i de vindlande gångarna och se de stora salarna (alla gjorda av människor). Att höra guiden berätta om hur man arbetade och om hur stor gruvan är (till största delen vattenfylld numera, men ändå) var så coolt att det kändes som att jag konstant gick och gapade. Kan rekommendera ett besök dit!
 
67 meter under mark (det längsta neråt man fick gå), 700 meter promenad, 400 trappsteg. Hiss upp de sista 40 metrarna som tur var för de där trappstegen som bar iväg uppåt kändes rejält direkt. Det finns ett gammalt ordspråk som säger: ”Den, som icke sett Stora Kopparberget, har icke sett Sverige”. Så nu har lilla familjen här sett Sverige då.
 
Stora Stöten. Det mesta av detta låg under jord, men till slut rasade det in.
 
Stora Stöten.
 
 Här fick vi sätta på oss skydd. Gula capes och hjälmar till barn och orange till vuxna.
 
 
"Hissen" som man fraktade upp koppar i. Från där vi stod var schaktet 50 meter upp och 150 meter rakt ner. Huh!
 
 Här hade man stöttat upp bergsväggen med timmer.
 
 Connors köp på resan, förutom delfinen. Den valde han när han vann på ett ställe på Furuvik Parks tivoli.
 
 Jag samlade mest på mig broschyrer och kartor jag.
 
 Men köpte med lite koppargranulat som minne från Falu Gruva.

Kommentera här: