Mitt barn måste inte vara finklätt

Många föräldrar verkar "klä upp" sina barn inför stora högtider. Sedan läggs det upp bilder på FB och man ska få så många "vad fin/fina"-kommentarer som möjligt (med möjlig variation söt/gullig/vacker etc.). Varför är folk extra stolta över och vill visa upp sina barn om de har "fina" kläder? Jag låter Connor bestämma. Oavsett om det är vardag eller högtid så avgör han vad han vill ha och därför kan det bli praktiska urtvättade lekkläder även på högtider. Mjukt och skönt. Det kan även bli rejält uppklätt på en vanlig dag mitt i veckan om han känner för det.
 
Jag ser ingen press alls i att sätta på mitt barn vissa särskilda kläder till högtider och jag tävlar inte. Jag är otroligt stolt över mitt barn oavsett vad han har på sig. För mig är han den vackraste på jorden varje dag oavsett om han har satt sig i en lerpöl, har vardagskläder, snurrar runt i sin prinsessklänning, har skjorta eller vad han än valt för dagen. Varför finns det där behovet att visa upp sina barn? Titta på ditt barn själv. Bekräfta och älska det. Ditt barn är underbart.

Kommentarer:

1 Maria:

Jag tycker det är samma sak vad gäller i stort sett allt på Facebook. Folk lägger upp så mycket bilder på sig själva och vad de åstadkommit, det blir som en tävling i att försöka få så många likes som möjligt. Okej att man kanske vill visa upp något särskilt ibland och jag kan säga som så mycket annat att "det beror på från situation till situation och person till person", men i många fall går det alldeles för mycket till överdrift. Och det gäller då även att hålla på och exploatera sina barn kanske på ett "fel" sätt (vad nu som anses fel är upp till gemene man att tycka till om). Folk är inte så ödmjuka alltid heller där. Jag kanske låter gammaldags, men jag saknar de gamla goda tiderna utan sådana typer av forum, då det var mer fokus på att man kanske frågar andra vad de gjort idag osv (med FB blir det mycket fokus på en själv). Inget illa menat om FB, jag tycker även att det finns många positiva saker såklart (som jag nu inte orkar ta upp) annars skulle jag inte ha det själv :)

Kram

Svar: Jag håller med dig där. En del klarar det, men en del verkar bli beroende av bekräftelserna. Jag vet folk som tar bort inlägg för att de inte får några likes på det. Varenda inlägg måste få visst många likes för att det ska "se bra ut". Det är ju upp till var och en, men om någon upplever obehag och att det kryper i kroppen på dem om de inte får likes eller kommentarer så kanske man ska ta ett steg tillbaka och tänka över saker. Själv tycker jag också det finns fördelar med t.ex. FB. En av dem är att man kan träffa likasinnade. När jag växte upp hade jag inte så många att prata med kring mina intresseområden och det känns kul att lätt hitta folk som är intresserade av samma saker :-) *kram*
Highlandertess

2 Helena:

Måste och måste, men på något sätt vill man ändå ta på sig lite "finare" kläder om man ska på fest, eller det är jul eller liknande. Men det gäller inte bara barnen hos oss -hela familjen "klär upp sig" lite mer vid sådana tillfällen. Jag tror att det beror mycket på hur man själv hade det när man växte upp...

Svar: Jag avskydde "finkläder" som barn och det är därför jag aldrig sätter på mitt barn kläder som han inte vill ha. Han känner inte någon vilja att ta på sig särskilda kläder bara för att han ska på kalas, julfirande eller liknande och då kör vi på det han vill ha själv :-) Det är inte alltid jag "klär upp" mig heller och jag använder sällan smink. Det är sådan jag är och då jag mår som bäst. Är väl det jag vill förmedla till mitt barn och lära honom att utsidan är bra när HAN tycker det och att han ska strunta i vad andra tycker :-)
Highlandertess

3 Johanna:

Det där var en intressant diskussion. Håller du en högre klädstandard själv under lite finare tillfällen är det självklart mycket mer allmänt accepterat att du bestämmer att dina barn också "måste" ha finkläder. Detta med finkläder till finare tillfällen praktiserades långt före Internet och sociala medier ens var påtänkta. Det är en social grej att man respekterar tillställningen, och det räcker att det är en tillställning hemma med bara barnen och föräldrarna. Skickar du barnen till ett vanligt barnkalas eller julgransplundring i finkläder och inte följer med eller bara hämtar-lämnar förväntas du självklart inte klä upp dig eftersom du då inte deltar i tillställningen. Men om du inte klär upp dig själv inför något där du själv deltar ser jag självklart ingen anledning till att du skall "tvinga" barnen att ha finkläder om de inte vill!

Vilka finkläder "tvingades" du ha som flicka?
1. blus och kjol
2. skjorta med snyggare byxor till
3. klänning

Svar: Att jag väljer vad jag har på mig har inte att göra med att jag inte respekterar tillställningen. Finns en klädkod så följer jag den, finns det inte så tar jag det jag vill. För barn tycker jag att leken går först. Jag hade obekväma strumpbyxor och kjol/klänning som barn, men aldrig av eget val. I de kläderna var jag begränsad. Vill barnen ha det så är det lugnt, men som jag skrev så hoppas jag barnen får bekräftelse och blir sedda oavsett vad de har på sig :-)
Highlandertess

4 Johanna:

Om du hade kjol i stället för klänning, hade du blus eller skjorta till då? (bara undrar, vi hade en diskussion om det här på jobbet häromdagen)

Svar: Pikétröja (då var jag lite bekväm iaf) eller blus brukade det vara då.
Highlandertess

5 Johanna:

Tack för att du svarar. Intressant diskussion så här sent. Bestämde dina föräldrar vilket plagg det skulle vara? Så var det alltid för mig.

Jag erkänner att jag var inte speciellt förtjust heller i finkläder, de var stela men jag fick lära mig acceptera det. Jag hade:
*Några (stela) vita blusar med långa ärmar och några kjolar (en svart och en röd) som gick något ner mer än till knäna. Ett vitt skärp (satt åt rätt bra) till hade jag också och ibland också väst (svart).
*Ett par (stela) skjortor (en vit, en röd) med ett par svarta byxor (med samma skärp). Bars ibland till väst.
*några klänningar som var som skjorta-blus (användes sällan) när jag var mindre.

Från 5- till 10-årsåldern hade jag alltid blus och kjol när jag var finklädd. Från 10-årsåldern och uppåt genom hela tonåren nästan hade jag också oftast blus och kjol men ibland skjorta med byxor.

Jag minns att jag var finklädd på:
*julen, påsken
*skolavslutningarna-julavslutningarna
*födelsedagarna
*när vi gick ut och åt på lite finare restaurang
*när vi fick besök eller reste bort (även om vi gick på kalas)
*kyrkan (vi var inte kyrkliga men gick ibland på advent eller julen av tradition fast inte varje år)
*om vi åt söndagsmiddag i storarummet (långt ifrån varje söndag som förr men ibland)

Som Helena skriver ovan tror jag det är olika faktorer som spelar in hur man ser på detta. Min dotter är 10 och tycker inte heller om finkläder. Men på finare tillfällen (senast i julas) "måste" hon ha antingen blus och kjol eller skjorta med fina byxor eller blus med finare byxor (hon har en väst också som sällan behöver användas). Ibland när vi går på restaurang kan hon få ha tröja så länge hon har blus eller skjorta under och bluskragen/skjortkragen samt blusärmarna/skjortärmarna sticker ut.

Jag är dock ganska noga med att det inte sitter åt alltför hårt (blir lite stelare än vardagskläderna). Jag blir heller inte speciellt arg om hon är lite oförsiktig så länge hon inte skulle spilla ner eller slita ner finkläderna av ren flit. Jag var själv fruktansvärt begränsad i finkläder.

Jag lägger inte ut henne på sociala medier. Jag är dock tydlig till min dotter att det här med att se bättre ut på fina tillställningar bara gäller kläder (+ att man kan göra håret fint) men inget annat som utseende (och det fick jag lära mig som barn också).

Kommentera här: