Jobbar jag för långa pass eller gör något annat för länge så brukar det visa sig i att kroppen "kraschar". Jag blir sängliggande och har inte bara enorma smärtor utan kan även få feber på grund av det. För att inte prata på den förlamande tröttheten (INTE samma trötthet man kan få när man gjort något i "lagom" mängd). Därför har jag lärt mig att ta pauser, anpassa tiden och lyssna på kroppen (detta innebär inte samma sak som för en normalfrisk person då min kropp har ständig smärta, jag måste istället lyssna på när smärtan börjar bli för illa).

 

Detta är inte det lättaste eftersom min hjärna INTE fungerar så. När jag påbörjat något så vill min hjärna göra klart. Den kommer upp i varv och vill inte varva ner, den vill göra klart klart klart. När hjärnan inte får göra klart för att den måste anpassa sig efter kroppen så får jag den där irriterande kliande känslan inuti hjärnan (som Sheldon så klockrent beskriver det i The Big Bang Theory). "A scratch you can't itch." Jag brukar få den känslan när något stör mig också så uppenbarligen stör sig hjärnan på att inte få slutfölja sitt schema.