Dennis är en 12-årig pojke som gillar fotboll och mode.

 

Personligen förstår jag inte vad grejen är, som gör folk så upprörda med en pojke i klänning. Dennis är begränsad. Han älskar fotboll och han älskar mode. Fotbollen kan han syssla med för det uppmuntras för en pojke. Men det är inte förrän han får en ny kompis som han bit för bit vågar anamma den andra biten som han älskar - mode. Han tycker att klänningar är så vackra och blir uppmuntrad av sin kompis att testa. Hon syr kläder själv så hon gör en klänning till honom som han älskar.

 

Han vill gärna gå i klänningen utanför sin kompis rum också. Men det går inte. Pojkar får ju inte ha klänning, anser folk. Därför så sminkas han och får peruk och låtsas vara en annan person. Då kan han öppet gå runt i klänningen. Tänk att detta ska behövas! Ingen reagerar på byxor, men om någon med snopp har klänning så blir det liv. Förutom om personen är präst då (ni har väl sett kläderna präster har på sig på gudstjänster?) eller när barnet döps till exempel. Då är det visst helt ok med klänning, men aldrig då en pojke själv vill ha det när han är äldre.

 

Filmen är väldigt rörande och jag blir upprörd när en del säger elaka saker och vill begränsa. I just denna film så får hela berättelsen ett väldigt fint slut, fyllt med förståelse och folk som står upp för Dennis. Fotbollsmatchen i slutet gör mig nästan tårögd. Tänk vad fint om alla kunde få den stöttningen! Så trist att verkligheten oftast ser helt annorlunda ut.

 

Mycket bra film!