Det har varit många saker sagda om årets julkalender: Tusen år till julafton. Alla har rätt att tycka det de vill. Jag har till exempel inte gillat en enda julkalender på över 10 år. Har gett dem min seriegräns (jag ser alltid minst 3 avsnitt av varje serie innan jag beslutar mig för vad jag tycker) och har de inte varit intressanta, roande, givande etc. då så har jag slutat kolla. Enkelt. Jag har inte heller haft behovet att vräka ur mig saker jag tyckt om dessa kalendrar som inte fallit mig i smaken. Men det har andra. Och lite extra i år verkar det som. Själv undrar jag vad folk har emot kunskap?

 

Tycker man kalendern i sig är tråkigt upplagd, dåligt filmad eller liknande så är det en sak, men varför klagar man på kunskap? Jag älskar kunskap och att lära mig. Barnen i avsnitten är helt underbara också! Deras kommentarer och reaktioner. Särskilt Cleo! Jag och min 5-åring sitter och kollar och så diskuterar vi det som händer och jag fyller i med det jag vet om tidsepoken det handlar om i just det avsnittet. För jag vill gärna att mitt barn tycker att det är kul att lära sig. Det är så mycket enklare att lära sig om man tycker att det är kul. Jag förstår dem som är lite äldre och som går i skolan om dagarna, som kanske vill ha något mer avslappnande. Men det finns så många andra saker som erbjuder detta. En kort kvart om dagen känns som väldigt lite att bli så enormt besviken över.

 

Jag tror inte programmet hade varit jätteintressant för min 5-åring att se på själv. Då hade han troligtvis inte kollat. Men eftersom vi kollar ihop och pratar som vi gör så är det en av hans favoritstunder på dagen. Det gör vi annars också, så det behöver inte vara en julkalender på tv:n för att vi ska samtala om diverse saker men det jag menar är att just DET ändå är viktigt. Att fördjupa, engagera, lära sig tillsammans, vara nyfiken, ställa frågor tillsammans. Min kunskapstörst är något jag gärna för vidare till mitt barn.