Läst klart: Stäppvandringen av Jean M. Auel

Från bokens baksida:
"Ayla och hennes älskade Jondalar lämnar Mammutjägarnas land för att söka efter Jondalars eget folk som har sina boningar vid inlandsisens kant. På hästar de tämjt och med en varg som sällskap ger de sig ut på en strapatsrik resa över vindpinade stäpper i istidens Europa."
 
Hittills den tråkigaste och drygaste boken i serien. De är nästan konstant på vandring och första delen av boken handlar mest om beskrivningar av naturen och världen omkring dem. Det är väldigt intressant till en början, men dras ut lite längre än nödvändigt i mitt tycke.
 
Det är när de träffar andra människor som jag tycker det är mest intressant. Mänsklig psykologi är något som fascinerar mig. Jag är glad att Wolf fortsätter att följa Ayla. Det är en mycket trogen och intressant följeslagare paret har i den vargen. Tyvärr känns boken mest som en väntan. Man väntar hela tiden på att de ska nå sitt mål. Det är förstås realistiskt att det tar sin tid och att de upplever mycket längs vägen, för det är en bra bit att färdas.
 

Kommentera här: