Läst klart: Hästarnas dal av Jean M. Auel

Del 2 i bokserien om Ayla. Spoilers kan förekomma!
 
Från bokens baksida:
"Ayla har drivits bort från den neanderthalklan som adopterade henne när hon som liten skildes från sitt cromagnonfolk efter en jordbävning. Utstött, följd av neanderthalarnas förbannelser, vandrar hon över den ändlösa vindpinade stäppen för att söka efter sitt eget folk."
 
Jean M. Auel fortsätter att skriva väldigt detaljerat och noggrant. All efterforskning som hon har ägnat sig åt märks verkligen i skrivandet och det är väldigt intressant att läsa. Jag tycker det är extra intressant att läsa om hur karaktären Jondalar och de övriga vet om att det finns folk som föddes med en kropp av ett visst kön, men som i annat tillhörde ett annat eller bådeock. Det verkar som att personerna i en bok skriven på 80-talet visste mer om och var mer öppna för intersexuella än vad riktiga personer är idag. Det får mig att bli mer intresserad av författarinnan. Att hon var så insatt.
 
Under den hårda tiden så var personerna tvungna att samarbeta sinsemellan för att överleva och det ledde till att de lärde sig att känna medlidande och de var noga med att ta hand om de svagare för att skydda släktet. Det där kollektiva tänkandet skulle vi nog behöva mer av i samhället idag. Nu är det mer var och en för sig själv.
 
Jag gillar verkligen beskrivningarna av djuren som Ayla omger sig med. De känns verkligen som vänner de också. Här i denna del så träffas Ayla och Jondalar efter vad som känns som en evighet, då första delen av boken är uppbyggd så att varannat kapitel handlar om Ayla och varannat om Jondalar. Här påbörjas även den mer erotiska biten, som denna bokserie visst är känd för. Själv förstår jag inte varför kritiker fokuserat så mycket på den biten, för det är verkligen inte mycket. Och med tanke på hur detaljerat Auel har skrivit om allt annat så skulle det bli väldigt konstigt om det plötsligt var en sak som bara skippades förbi. Personligen tycker jag att det är bra skrivet och det utgår helt och hållet från BÅDAS njutning och välbehag, men mest ur kvinnans perspektiv. Det är något jag aldrig läst tidigare, så den vinklingen tycker jag är väldigt bra. Inget tvång, inga "måsten" utan helt och fullt samtycke. Precis som det bör vara.
 
Mot slutet blir saker lite väl tjatiga när det hela tiden handlar om hur "vacker" Ayla är. Att Jondalar blir som förtrollad av hur vacker hon är. Tragiskt nog verkar det som att Jondalar inte skulle ha brytt sig om Ayla om hon inte sett ut som hon gjorde. Hade hon inte haft sitt utseende så verkar det som att han skulle ha lämnat henne när han fick reda på hennes förflutna. Men på grund av att han är så frestad av hur vacker hon är så stannar han kvar och kan lära känna hennes fantastiska person. Fast hans beteende här är vad som fått mig att ha svårt för honom resten av bokserien också (vid skrivande stund är jag i slutet på näst sista boken).
 

Kommentera här: