Något jag ogillade som barn...

...var när vuxna pratade med mig som "till ett barn". Eller pratade som att jag inte hörde, inte förstod. Jag tyckte vuxna var rätt korkade helt enkelt. Därför försöker jag nu undvika att falla i den fällan själv. När jag någon gång tänker att ett barn nog inte förstår så påminner jag mig själv om vad jag tänkte som barn. En del säger att man inte får säga en del saker för att man tar bort barnets illusioner och fantasi. Där håller jag inte med. Det jag anser tar bort illusioner och fantasi är att barn numera knappt får ha någon vilotid för hjärnan. Det var när jag inte hade något särskilt att göra som jag utvecklade mitt sätt att tänka och min fantasi.
 
Självklart skyddar man barnet från vissa saker. Det är inte som att man sitter och visar bilder på dödsoffer, krig, misshandel eller liknande. Det jag menar är att man inte ska tro lägre om barn. Ibland är de till och med mer förstående och oftast är de mer öppna än vuxna. Sedan går det att blanda så att man blandar fakta och lek. Som häromdagen när Connor och jag såg två regnbågar och han undrade varför det blir regnbågar. Först berättade jag att det är en optisk grej som sker när solen lyser mot fallande regn under rätta omständigheter och sedan berättade jag om tron att det finns en skatt vid regnbågens slut.
 
När Connor var bebis fick jag höra om hur löjligt det var att prata "på riktigt" med honom. Jag berättade om allt jag såg, vad som skedde, vad vi skulle göra och så vidare. Som 4-åring har Connor ett rikt ordförråd och han sätter själv ihop sammanhang och ser saker som jag själv inte sett eller tänkt på.
 
Idag när vi lyssnat på Queen så tyckte han albumomslaget till The Miracle var läskigt. Det ledde till ett samtal om effekter och hur man kan få saker att se ut som något de inte är. Nu tycker han inte bilden är läskig längre utan häftig och vill lära sig hur man gör sådant. Jag bemöter honom så som jag ville bli bemött när jag var barn, men ser förstås samtidigt till honom som individ för även fast han har många likheter med mig så är han inte mig. Tänk vad lärorikt det kan vara att ha barn!
 
Albumomslaget som Connor först tyckte var läskigt. Ett extremt välgjort omslag!

Kommentera här: