Läst klart Carrie av Stephen King

Från bokens baksida:
"Carrie är skolans driftkucku. Hon har konstiga kläder och förstår aldrig ett skämt. Alla driver med henne på tonåringars tanklösa sätt. Men Carrie har hemliga krafter som de inte känner till. Hon kan få saker att röra sig bara genom att koncentrera sig på dem, en spegel att spricka eller en dörr att låsa sig. Vetenskapen kallar det telekinesi, men Carries djupt religiösa mor säger att hennes kraft kommer från djävulen. Så Carrie håller sina krafter hemliga... Så blir hon bjuden på den stora skolbalen av en av skolans populäraste pojkar. De blir utsedda till festens stiligaste par. Då, i hennes ögonblick, utsätts hon för ett grymt och meningslöst practical joke. I sin förvirring och förtvivlan släpper Carrie loss sina krafter på allvar..."
 
Jag tycker så synd om Carrie och blir så arg på de idioterna som driver med henne för att hon inte "passar in". Så när slutet kommer så känner jag faktiskt att de till stor del förtjänar det de får. Triumf och revansch kanske man kan tro att det blir av det hela (fast i en mer extrem form än om man "bara" så att säga "vinner" över de andra på skolan genom att bli mer framgångsrik, lycklig etc.), men tyvärr så drabbar allt även Carrie fruktansvärt hårt. En liten bakomliggande tanke där kanske om att man inte finner lycka genom att söka hämnd på sina mobbare/förtryckare etc.

Någon direkt skräckkänsla får jag inte av boken. Snarare ett vemod och frustration över att det finns folk som anser sig ha rätten att mobba, reta, håna, trycka ner och skada andra bara på grund av sin egen dumhet, popularitetsjakt, självhävdande och ren och skär idioti.
 

Kommentera här: