Resonemang jag inte förstår
"Jag har inget emot invandrare så länge som de rättar sig efter oss."
Det är något jag hört då och då. Och jag förstår det inte riktigt. Ja, självklart måste alla som bor i Sverige rätta sig efter svenska lagar och det är till stor hjälp för dem själva om de lär sig det svenska språket. Men i övrigt. Vilken religion man har, vilken mat man äter, vad man har på sig, vad man tycker om, vad man inte tycker om och så vidare... allt det är fritt. Att man ska komma hit och "rätta sig" och om man inte gör det så ska man "hålla sig på sin kant", det låter inte rätt i mina öron. Man jämför också med att vi kvinnor i en del länder är tvungna att "skyla oss" med heltäckande kläder. Så om vi tycker att något annat land gör fel och påtvingar OSS grejer om vi är i det landet, så ger det oss rätt att göra detsamma?
Konstig logik.
Som jag ser det tycker jag "invandrare" som begrepp inte går att diskutera längre. Att jämföra någon som kom hit förra veckan med någon som bott här i 25 år går liksom inte.
Jag tycker man ska ta seden dit man kommer. Skulle jag flytta till säg Japan skulle jag givetvis försöka lära mig språket så gott jag kunde och prova på deras traditioner. Varför finns det överhuvudtaget ett motstånd till det bland en del invandrare som kommer hit?
Man ska kunna fungera i samhället man är i. Fungerar det tycker jag det är fritt fram att göra som man vill, men segregationen har gjort att en del invandandrare inte direkt tillhör samhället eller verka vilja göra det. Fel från många håll och kanter.
Jag struntar i hur folk klär sig, vad de äter eller så.. Men man kan inte agera EXAKT som i sitt egna hemland när man kommer någonstans. Ska jag t.ex. prata svenska i Japan?