Sexåriga Hushpuppy står inför en grym verklighet med en sjuklig pappa och ett hem som riskerar att försvinna. Hennes fantastivärld är stark och hjälper henne genom det svåra.

 

Det här är verkligen en udda film. Så udda att jag ibland sitter och undrar vad som händer, vad som är riktigt och vad som inte är det. Quvenzhané Wallis är riktigt övertygande i sin roll som Hushpuppy. Hon var 9 år då hon spelade den 6-åriga Hushpuppy, men den åldersskillnaden märks inte. I en sådan här film funkar det att effekterna är lite sådär i kvalité, för det handlar om Hushpuppys fantasivärld och då gör det inget om det inte ser äkta ut. Jag tycker det är ett talande exempel på när folk utifrån tror sig veta bäst och gör det som är bäst för lokalbefolkningen, men att de "glömmer" att prata med dem och fråga dem vad de vill och varför. De behandlar dem inte som kompetenta, tänkande människor med en egen vilja utan mer som ett trotsigt barn som inte vet sitt eget bästa. Efter en översvämning kan man säga att befolkningen snudd på blir kidnappade "för sitt eget bästa" och de behandlas verkligen som att de inte fattar något alls, som att de är helt oförmögna till tankeverksamhet överhuvudtaget.