"En solig eftermiddag vid en grillfest i en förortsvilla ger en av gästerna en trotsig treåring en örfil. Barnet är inte hans son. Örfilen delar hela umgängeskretsen i två läger: de som tycker att den är ett grovt övergrepp och de som tycker att incidenten var en bagatell. När pojkens föräldrar bestämmer sig för att göra rättssak av det fördjupas konflikten. Vänskapen mellan gamla vänner sätts på prov och familjelojalitet ställs mot moral och principer."

 

Jag störs av att karaktärerna är så otroligt stereotypiskt skrivna, speciellt kvinnorna. Det är många karaktärer med och varje del i boken handlar om en av dem. På det viset byggs historien och förs framåt steg för steg där varje steg är en ny karaktär. Ett rätt så intressant sätt att skriva, men tyvärr lämnar det mycket att önska. När man känner att man precis lärt känna en karaktär så byts den ut mot en annan. Och man får aldrig återse den karaktären igen förutom i periferin. Jag saknar nog ett kapitel i slutet som kan binda ihop allt. Dock så tar den sig lite mot slutet ändå.

 

När det gäller handlingen så är den ganska lätt att relatera till eftersom jag själv har en treåring. Som tur är beter han sig inte som treåringen i boken, men oavsett hur ett barn beter sig så har ingen rätt att slå hen. Om någon blir så arg så är det bättre att den personen bara går iväg. Jag förstår att man vill skydda sitt eget barn, men vad lär man hen om man slår ett annat barn? Det är intressant att läsa om hur de olika personerna resonerar och tycker kring örfilen. Det som slår mig mest (ingen ordvits menad) är att det direkt blir en sorts klassindelning. De är alla vänner som umgås då och då, men plötsligt så stryks en del personer från umgänget och de som tar det steget resonerar väldigt klassmässigt. Att "de där" är arbetslösa, slappa, en belastning som hyr sin bostad och liknande medan de själva är högpresterande villaägare med fina nya bilar och så vidare. Samtidigt så resonerar de andra som så att de som sagt upp kontakten är snofsiga snobbar som tror att de är något. Det är både intressant och skrämmande.