Idag har Connor och jag tränat på bokstaven C. Han har börjat visa intresse för bokstäver nämligen. Tänkte att det nog är lättast för honom att lära sig sitt namn först. Lite klurigt bara eftersom C kan låta både som K och S. Inte så vanligt med K i svenskan då, men Connor uttalas med K så vi har med båda ljuden. Typiskt oss att välja ett långt namn till honom. Jag minns när jag var liten och skulle skriva mitt namn. Sa till mamma att: "Varför var ni tvungna att ge mig ett så långt namn?". Och så gör jag samma sak själv...hehe...