Sett filmen London River

Spoilers förekommer!
 
Två främlingar träffas då de båda söker efter vad som hänt med deras barn i terroristattacken i London 2005.
 
En lågmäld film som ger många tankar. Flera aspekter är intressanta. På ena sidan har vi hur man hanterar att någon man håller kär försvinner. Desperationen och hur man letar på alla möjliga sätt efter hjälp och svar. På andra sidan har vi främlingsfientlighet och en rädsla för det okända. Det slår mig ganska tidigt att mamman (Brenda Blethyn) har ett irrationellt sätt att se på folk.
 
Hon bor i en liten by, men åker till London för att hitta sin dotter. Där stöter hon (förstås) på många människor. Hon blir hela tiden bemött vänligt och hjälpsamt av personer som flyttat till London från andra länder eller som har föräldrar som gjort det. Trots det har hon hela tiden en rädsla för personer som inte ser ut att vara av brittiskt ursprung. Hon fäller hellre än friar och det är detta som rör till det när hon möter en pappa som letar efter sin son. Mamman gör verkligen en resa i filmen och lär sig ett och annat om människor. Det är ändå härligt att se att hon kan utvecklas och förändra sitt sätt. Det är något inte alla är kapabla till.

När det gäller pappan så grips jag av hur verklig karaktären känns. Inte dramatisk och utsvävande som många karaktärer kan bli, utan som en vanlig person. Det är första filmen jag sett med Sotigui Kouyaté. Tidigare har jag sett honom i ett avsnitt av tv-serien Highlander (ett av mina favoritavsnitt: Comes a Horseman). Han dog 2010.
 

Kommentera här: