Läst klart: Kärleken till ett barn av Betty Mahmoody
Från bokens baksida:
"Kärleken till ett barn börjar där Inte utan min dotter slutade. Betty Mahmoody berättar vad som hände efter det att hon räddat sig till den amerikanska ambassaden i Ankara. Hon beskriver svårigheterna med att återanpassa sig i USA, den ständiga rädslan för Moodys hämnd samt sin förtvivlan över en lagstiftning som inte kan erbjuda henne och dottern ett ordentligt skydd.
Betty Mahmoodys erfarenheter delas av tusentals kvinnor. Hon beskriver några av de fall hon arbetat med och där hon kommit att stå de drabbade nära. Hon skildrar deras öden så detaljerat, dramatiskt och insiktsfullt som bara den kan som själv upplevt samma lidande."
Boken är rörande och engagerande. Tyvärr blir den rätt spretig i och med att Betty vill skriva om så många fall som hon varit involverad i. Det blir hopp från det ena till det andra och mitt i det fortsätter hennes egen berättelse. Hon har en annan medförfattare till denna bok och jag vet inte om det gjorde skillnad eller om det bara var hennes önskan att få med så många fall som möjligt som gjorde boken mindre läsbar än sin föregångare "Inte utan min dotter". Kanske en kombination? Tolka detta rätt nu för den är läsVÄRD, men mindre läsBAR än den tidigare boken på grund av det lite röriga intrycket jag fick.
